Att sminka sig
Dags för egosnack igen, ointressant för alla utom mig!
Jag har kommit på att jag inte tycker om att sminka mig eller fixa håret för att det ändå ska tas bort på kvällen; det är inget bestående. Om det gör någon glad eller att jag vet att det skulle få mig att känna mig mer vacker och bekväm på en fest, då kan det kännas bra. Jag gillar inte heller att t.ex. gå undan och kamma till håret, för då kanske folk ser att det är en skillnad från hur det var innan, och då förstår de att jag hade rufsigt hår förut. Eller att en kille skulle bli besviken om han först såg ett sminkat ansikte, och sedan ett osminkat - som att stoppa upp strumpor i behån. OK, det låter helkonstigt men det är bra att ha insett detta och präntat ned det svart på vitt, så jag kan försöka växa ifrån de där löjliga tankarna. Det handlar om: Att det kanske märks. Att de ska se att jag försökt. Precis som att det positiva inte är att det syns att man ansträngt sig? Naturligt vacker, det är väl målet? Fast nu har jag hört flera som säger att det är fint att det syns att man försökt fixa sig snygg, att man lagt ned tid och omtanke på sitt utseende. Och jag vill hemskt gärna ha hjälp med att få det på det sättet, då jag vet att jag faktiskt blir gladare av vetskapen att jag ser bra ut.
För jag är lika utseendefixerad och lever med samma klädfetisch som de flesta andra kvinnor; att känna mig vacker får mig att njuta. Det stör mig bara så ofattbart att ägna mig åt något som i sig inte är viktigt eller hållbart en längre tid. Att köpa nya fina kläder har blivit mer accepterat för mig; det håller relativt länge och får mitt självförtroende att höjas om jag känenr mig fin. Köpa mat och godsaker ger en tyvärr kort njutning men i det långa loppet är ju åtminstone mat nyttigt och viktigt.
Igår stötte jag på en gammal arbetskamrat från ICA :) Han hade flyttat hit från Borlänge och jag såg honom i trappan vid perrongen för röda linjen och ropade hans namn. Det är alltid lite lustigt att träffas såhär, men världen är liten.
För övrigt åkte jag till min nya skola och tittade med min syster, och så shoppade vi lite i Vby. Ballongflygningen blev inställd för tredje gången.
Åkte ni till SU alltså? Vad tyckte du?^^
Jag antar att smink för kvällen/dagen är en ganska instant gratification, :P , men partysmink känns liksom som att man målar på sig ett nytt ansikte.
inte för att den delen misstolkas som en ny personlighet (alkoholen fixar det så bra så..).
Sen är det, för mig iallafall, själva processen som "känns" viktigast, att ta sig tid att gå genom alla pennor, kajaler, ögonskuggor (foundation, concealer.. jo, ska jag var ärlig handlar det mest om att dölja. DET är inte så kul men ett nödvändigt ont.)
Gah, im not makin sense. Iallafall, den gamla klyschan :gör det som känns bekvämast stämmer väl^^
Man ser ju faktiskt väldigt snygg ut om man är bekväm i sig själv.. Hallmarkstunderna bara sprutar ut nu
