kattungejävel

Datorn intill min vänsterfot surrar nästan entonigt...
... inifrån systerns rum mittimot hörs gitarren och bitvis systers egen röst sjunga till ackorden
Och tangentbordet låter klipp-klapp-klipp när jag skriver.
Jag har slungats åt sidorna i helgen. Och det här ljudet inspirerar mig att berätta nu inatt.

Först åkte jag i sidled till Gävle och såg Hofors flimra förbi utanför tågfönstret. Jag åt non-stops klockan nio på morgonen och rev ur sidor ur ett resemagasin och skrev mitt manus på de större vita partierna. Precis som på den goda gymnasietiden då jag skrev mina idéer på kvitton i busskön.
I Gävle blev jag upphämtad av mor och syster och de spelade musik som de fick sänka för att jag skulle höras från baksätet. Vi åkte på vägen till lilla Bergvik och bilen hördes visst inte när vi svängde in på grusgången sa mormor. Det var lördag förmiddag. Vid tolv när den falska ostkakan ännu inte var färdig ringde de från jobbet och frågade om jag hade vaknat nu. Jag var visst uppskriven på jobb fast senaste schemat visat ledig långhelg för mig. Även om det inte var mitt fel såg även mormor att det kändes kymigt för mig fastän kassaledaren sedan sa att det inte var någon fara... Hela händelsen gav mig nästan mardagdrömmar. Vi åkte senare och hämtade en kruka som mamma beställt. En kvinna öppnade sitt garage och därinne gömdes en hel butik. På kvällen såg vi tre generationerna på film med George Clooney och jag fick via sms veta att pojkvännen ska på festivalturné om två år. Jag somnade på en säng intill min systers säng och väcktes tre gånger dagen efter så vi skulle kunna komma iväg någon gång. Åt god lax med pesto och sen körde jag hela vägen hem till Jakobsberg medan de vita regnskurarna från bilarna framför sköljde över framrutan. Jag körde med farthållare för första gången i mitt liv och det var himla bekvämt, särskilt när jag kunde göra omkörningar utan att gasa när släpkärran framför kanske åkte i 90 och man bara använde sig av en liten knapp för att öka och sänka farten.
Jag lämnade sedan över ratten till modern och blev lämnad i centrum och sedan gick jag och Malin och pratade i ca två timmar. Vi pratade om alla våra krav och önskemål på framtida män, och så beslutade vi oss för att försöka dubbeldejta i sommar; helst två bröder så vi blir svägerskor och kan bo på en stor gård. Eller inte. Fast man kan alltid fantisera.
Vi spatserade längst bussperrongen när jag såg en man i blå jacka snedda över vägen mot en parkerad SL-buss.
- Där är min busschaufför, pekade jag.
- Han ser snäll ut, sa Malin.
Sedan vinkade han förbi mig när jag steg på bussen och ville få min biljett stämplad, så hon gissade rätt - han var snäll, hon har visst öga för sådant, Madame M.
På vägen hem ringde jag pappa och frågade om de hade ätit än, och mamma hojtade i bakgrunden att jag skulle titta åt vänster i korsningen. Där såg jag hur min gamla idrottssal hade brunnit ned. Stackars elever, tänker jag, för jag vet precis hur gympalärare är funtade.
"Jahapp! Då blir det utegympa redan nu!" säger de käckt och samtidigt strängt till eleverna. "Nu har vi orientering och Skoljoggen för hela slanten!"
Och så får man ha på sig långa träningsbyxor och extratröja och man svettas fast kylan omger en. "Det är inte för kallt."
Alltmedan det ryker och aprilsnön retfullt stänker flingor i håret.
Nu har syster lagt ifrån sig gitarren.
Endast tomten är vaken.