Sprida glädje och smitta

Slurp! Jag ska strax gå och ta mig en till portion pasta med tomat- och tonfisksås som jag snott ihop såhär efter dubbelpass på Friskis. Jag och Nilla körde först ett tufft men superkul core-pass, och sedan ett lagom jobbigt bas-pass. Hela kroppen känns genomkörd och jag sitter i morgonrock med blött hår och glasögon och känner hur magen spänner.
Nästa vecka kommer Svts Uppdrag: Granskning handla om "de sista ljuva åren"; alltså om de gamla på äldreboenden som aldrig fått gå ut. Och jag kan bara erkänna att jag jobbat på sådana hem... där en del aldrig, aldrig kom ut. Inte ens på balkongen. Nu i efterhand känns det dumt att man inte tog på sig tid och gick ut en vända, men jag får väl skylla på att jag var ung och dum och inte ville ta några initiativ som skulle sticka ut. Minns en farbror som skulle på läkarbesök, han och undersköterskan som följde med brukade alltid äta räkmacka i cafeterian när de for iväg, och man såg hur det lyste om honom när han kom hem igen. En del ställen kör iaf fika på terrassen och regelbundna promenader en gång i veckan per pensis, maximum. Jag vill inte bli gammal i vård-Sverige, säger jag såhär nära 1 maj.
Och så har jag hjälpt till att gjorde världen bättre, enligt CM. En kvinna på t-banan var så vacker.... Hon var ungefär några och fyrtio, kom gissningsvis från sydvästra Asien, hade vackert snidade kindben och ögon inramade av små, knappa rynkor. Så precis innan jag skulle hoppa av klottrade jag ned ett "du är väldigt vacker" på en utriven lapp och la den på hennes väska. Trots att hon såg ut som att jag skräpade ned hoppas jag att hon såg och läste. Jag var för feg för att säga det högt, men jag vill tro att hon nåddes av mitt budskap... Hemmavid hade jag lämnat ett kärleksfullt meddelande till CM. Det är mysigt att vara där, jag har bott där sen i lördags. Igår var han hemma och jobbade då han väntade på en beställning, och jag satt i hans soffa och skrev på samtalsanalysen. Men idag var jag bara där tills två, då han var på jobbet under dagen och blir sen ikväll pga. möte. Så jag åkte hem med alla mina väskor och det är bra det med.
Och så ska jag försökte införskaffa munskydd... Ty det är visst bara en tidsfråga innan det första fallet av svininfluensa når Svea rike. Nja, så drastisk ska jag inte vara. Men ska försöka låta bli att slicka på offentliga handtag och bara pussa på min karl, och kanske fixa en sådan där käck flaska handdesinfektion som både Nilla och Ems bär med sig.
Varför sprida glädje när vi ändå kommer utrotas i en pandemi...
För att vi ska dö glada såklart! Och för att värmen är här!


Utflykt i det gröna

På söndagen steg jag upp i ottan (vid halv elva) för att sätta ihop min "Meningen med livet"-presentation. Om ni undrar så är meningen med livet att finna en mening, och den är olika för alla, liksom att alla har olika livsmål. Om man tänker som Frankl och alla andra som följer den existentiella psykologin. Vi ska idag i basgruppen framföra ett lite lättsamt föredrag om kärnan ur det vi lärt oss ur momentet. Den här bilden ska föreställa att alla har sin egen ryggsäck, sitt eget bagage av erfarenheter, med oss.

tagen ur http://img1.photographersdirect.com/img/19475/wm/pd1740351.jpg

När jag skickat iväg manus och bilder åkte jag och M till Kallhällsbadet för att träffa resten för lite grill och prat i det gröna. Förutom kärngruppen kom även Quigley och Nix syster. Så vi var ett par stycken, kul! Jag och Malin skulle ha med köttet, och det löste jag så smidigt att hon handlar och jag betalar för hälften... Resten av dagen spenderade jag ensam med M och vi gick en runda och kollade in snygga lägenheter vid vattnet. Till maten delade vi på en flaska rödvin som han lagrat i elva år för att jag skulle få smaka riktigt vin. (Det var inte för min skull han lagrat, men väl öppnat) Tyvärr har jag inte tillräckligt mycket vett och tillräckligt antal glas i mina dar för att kunna uppskatta ett riktigt gott vin. Än.
Nu ska jag strax ned till tåget... Roslagsbanan är fortfarande lite extra spännande att åka med. Ni får hålla tummarna att det blir en inspirerande presentation nu på eftermiddagen. Ciao.

Njuta till 100 %

Live is life, na na na na na!

sjunger Opus käckt och jag känner mig genomduschad av sol och värme trots att skogen inte luktar skog, som Nilla vist sa under vår lilla vandring som vi gjorde innan middag på fashionabel restaurang i Kallhäll.
Transkriptionen av sex minuter ur samtalsövningen från i torsdags är nu sparad och klar. Det är roligt att lyssna på sig själv, trots att man hör vilken nybörjare man är på att hålla ett samtal! Vi klämde ihop oss i ett grupprum på universitetet; jag och min berättare D, Therese med Nilla som sin. Men det är bra att göra misstag, som att tolka eller som jag tydligt gjorde - hakade upp mig på och frågade om en viss del av problemet som jag redan fått svar på. Och det var en jäkla massa "så du tänker att..." Men när jag lyssnar på det så låter det inte så himla tokigt ändå. Jag pratar lite snabbt men helt taffligt lät det ej. Tänk vad mycket jag kommer improva mitt lyssnande privat och göra mig av med ovanan att byta ämne med hänvisning till att "förlåt men jag hänger inte med i vad du säger, jag har slutat lyssna". Fast hellre det än att låtsas lyssna när tankarna svävat iväg redan för länge sen... Det har man väl gjort!
Det är min andra fredag som jag tillbringar själv och jag njuter hundraprocentigt. Förutom att jag är lite pratsjuk på msn. Man kan handla mat, småplocka hemma, kasta glas, sjunga högt med hiphopdemos 1 - skivan från högstadietiden.
Jag och E1 ska träffas har vi bestämt, vilket ska bli skoj! Sitter i telefon med honom nu, det är kul att babbla lite. Han tycker jag ska fundera på min läggning för att jag tycker det var kul när nån komiker visade upp sig byxlös och ropade att alla tjejer har hår mellan benen ---
Semestern blev beviljad också. Det blir två veckor i augusti innan skolan börjar och en vecka i juni med darlingen. Gôtt.


Kan man ha mer än en stor kärlek i sitt liv?

... frågar någon. Och jag svarar:
Klart man kan!
Inte förlorar man förmågan att älska igen!
Ingen ifrågasätter väl en förälder som älskar alla sina barn och samtidigt sin partner?
Däremot har jag läst att första kärleken är den starkaste. Kanske för att man är något oförstörd. Det kan jag kanske förstå och det gör mig lite ledsam till mods över att konstatera detta... Jag tror att det är nyhetens behag över att man kan älska någon innerligt, och att man var tonåring och hade mycket känslor sprittande i kroppen, som skapar den känslan. Sedan när man upplever samma känslor igen utan längre "glömska" är de inte lika överväldigande.

Men naturligtvis finns det ingen "pott" där man bara tilldelas en enda människa att älska under sin livstid. Den livssynen har inte jag. Jag tror på flera "den rätte" beroende på vad man söker och finner. Tänk, jag tror till och med att man kan älska fler samtidigt!
Dock kanske man med åren blir mer "restriktiv" och försiktig. Man kanske inte vågar slappna av och älska villkorslöst för att man har dåliga erfarenheter och blivit bränd. Men är man öppen för och mottaglig för kärlek kan man uppleva passion många gånger om, även med samma människa! Det är min starka tro.

Mer kärlek åt folket!

Avskaffa arvsrätten!

Lite trött av vin och 4,5 h sömn får jag framför Ms MacBook en glasklar idé = avskaffa arvsrätten och låt staten eller ideella organisationer få ta över egendomen istället... Vill man att ens barn och barnbarn ska få det bra ekonomiskt kan man ordna det medan man är vid liv och på så sätt glädja dem direkt istället för att beskåda det från graven. Fler positiva bieffekter:
1) människor blir tvungna att ordna sin egen situation då man inte kan leva på en framgångsrik förälders pengar (go ahead, Hiltonarvtagare...)
2) och andra människor blir motiverade att spendera pengar och unna sig lite på livets höst, typ köpa ny skjorta när den gamla från 1974 gått sönder på tre ställen men man ändå är van att leva snålt
3) risken för bråk mellan arvingar vid arvstvister minskar
4) mer pengar hamnar i omlopp utanför slutna grupper, ut i samhället, till hundhem och majblommebarn
5) blir alla glada och nöjda

/Fritidskommunist
vars pojkvän precis höjer förvånande på ögonbrynen när jag delgav honom dagens ämne

Rindö

Ska strax skynda iväg, till M med ny omgång kläder, vi ska till Rindö och hämta hans bil på verkstan. Vi åkte dit imorse vid sextiden, över Waxholm och med färja över. Han var så gullig igår och hämtade mig efter jobbet när jag var ledsen och orolig. Måste rusa nu så jag inte kommer försent.


Kom och sätt er hos mig...

... nu är det lite bildvisning!

Såhär ser det ut hemma hos mej.
Först hallen...

(sjukhuskorridor).... Och till vänster, som är mittemot ytterdörren, ligger badrummet...

... som egentligen har en helt annan färg på väggarna, nåt grönaktigt.

Rakt in är sovdelen... Min säng ser enorm ut... Det är den inte, men man får plats två att sova ändå.
(Ja, jag ska skaffa sängbord)

Och här på andra sidan rummet, sitter en ståtlig karl placerad för ovanlighetens skull framför teven...
Gullungen ville vara anonym, så han fick hjärtat på huvet.
Och den här undre är taget från köket...

Och där jag faktiskt står och diskar ibland... tro't eller ej.

//Kattungejuvelen


Söt va?

Samtalsövningar

Mejlade en syv på skolan om några frågor om vad jag kan göra efter utbildningen, om jag vill läsa lite fristående kurser, läsa in en master eller en påbyggnadsutbildning, men fick bara negativt svar :( Det lönar sig inte ekonomiskt att plugga mer om jag ska jobba som vanlig syv, och en del saker är jag heller inte behörig för. Men jag försöker hålla modet uppe, kanhända att jag inte tänker sitta på en gymnasieskola tills pensionen, jag hittar nog på nåt!
Vi hade samtalsövningar idag vilket var svårt men roligt och givande. Vi var som i ett enormt bollhav av feedback och den pensionerade vägledaren som handledde oss var kompetent och gav många goda ord. Jag har börjat fatta nu vad studievägledning är; nämligen allt annat än att ge råd! Inte konstigt att många blir tokiga när de har såna förväntningar på ett syvbesök; det är inte syv som ska säga vad klienten (ok - den förvirrade eleven) ska göra, det är hon själv.
Annars har det väl inte varit nåt speciellt! Märkte att jag inte skrivit här på en vecka... Livet har väl gått på med jobb, skola och Täbyvisiter. Sov där inatt, och det kommer bli hur lämpligt som helst om jag pluggar på Universitetet i höst att kunna sova där, både med ta Roslagsbanan eller få skjuts på vägen till hans jobb. Vi har hittat på lite nyare mysiga kvällsrutiner och jag känner mig omtyckt och är lugn i vår relation, precis som jag vill ha det. Två av hans barndomskompisar kom över på tre-rätters-middag i lördags som M lagade med lite assistans av mig, vilket jag tyckte var roligt. Träffa hans vänner alltså. Skala rotsaker är väl inte lika lattjo, men titta på Ms kreativitet i köket, hur han sätter en handduk vid höften, strör flingsalt och mortlar kryddor och låter mig lukta, hur han tinar kött i en plastpåse som är korrekt märkt - det är roligt. Jag slutar aldrig beundra och förundras. Jag piper förtjust när han löser små mekaniska pussel som ingen annan kan, hos mina föräldrar, när han har sina åttahundra dvd-filmer numrerade och sorterade i perfekt ordning, liksom när han ringer och lite oroligt frågar var jag håller hus när jag inte hört av mig på hela dagen. Det här jag ska låta bli att erkänna att jag inte greppade vem det var som lämnat meddelande på mobilsvaret. Jag hörde hans namn och hans röst men kopplade inte! Hur kan man inte känna igen och fatta att det är ens pojkvän som ringt? Klura ut det om ni kan. Jag hade bara jobbat fyra timmar den dagen, så utbränd var jag inte. Möjligtvis allmänt bränd.

Fest

Han är det finaste som finns. Nu kommer vi vara lite upptagna på varsitt håll men ses förhoppningsvis till helgen.
Mina lediga dagar har varit kanon! Haft älsklingen vid min sida och vi har firat påsk, han har hjälpt mig med diverse praktiska ting och så blev festen i söndags lyckad! Vi var tretton personer allt som allt, och vi drack bål ur mina föräldrars bålskål från -92, pratade och umgicks. Riktigt trevligt, tror alla uppskattade det. Grabbarna kunde prata fiske & jakt, tjejerna susade runt med drinkar och syrran satt med sin kompis på golvet och valde musik.
Måndagen var loj och lagom. Följde med CM till en kund och fick se honom in action ;) Sedan tog vi en runda kring Rönningesjön och hade det bra. Och idag steg jag upp ambitiöst, fick skjuts till Bergshamra och satt sedan i skolbiblioteket på Konradsberg och pluggade innan jag tog lunch med Nilla på restaurangen. Och på kvällen blev det utemat en andra gång när jag och tjejerna gick på asiatisk buffé på Kungsgatan som jag kom hem från nu ikväll lite trött, men mätt och glad. CM är på msn, vi rullar en mjuk boll av kärlek mellan oss... och så blev dagen så nästintill komplett den kan bli när man inte får somna intill sin älskling. Trots en vattensäng som ger stel nacke.
Heldag i skolan imorgon... Ska surfa lite till och sedan slockna. Natti.

Påskafton

Han har somnat på soffan här intill mig nu. Jag sitter på golvet med datorn på en stol, med D.D.Es "Som Splintra Speil" i högtalarna som han så duktigt satt upp så vi får lite bra ljud till imorgon. Påskfirandet med familjen var trevligt och gick bra och vi fick med oss extrastolar och påskägg och den coola tavlan på rådjuret med blod kring munnen som söstra mi har skapat. Nu ska jag strax fixa mig inför natten och ta med herrn till sängen så han slipper ligga snett över soffan och sussa. Trötta män är de mest medgörliga *blink*
God natt!

Men nu är hon lycklig!

Bakgrundsmusiken på Nazlis blogg är nattens soundtrack. Nyss pratat med CM och jag började lipa av saknad. Vill krama honom, pussa honom, kyssa honom, vara hans lilla tjej. Mitt prat om honom har till och med gjort Nilla nervös! Han ska fira påsk med min familj och träffa dem plus lite släkt för första gången. Och på söndag kommer han kastas inför hela drösen tjejjer på en gång när vi ska hemmafest! Alla som står mig närmast. Det ska bli såå kul! Han som betyder så mycket och som är min älskling sen 2 veckor och två dagar tillbaka. En liten piss i havet mao, muttrar väl ni, men alla guldbröllop startar med en första dag vet ni.
Och för er som jag visade bilden på när han står i skidbacken med sin roliga, röda mössa på sig: det är en gran! Inget som lever alltså :D
Over the hills and far away!

(http://www.mouseandmore.com/images/lithos/BBbird.jpg)
Eftersom jag och CM ska ha vinterbröllop om vi gifter oss (notera om:et) har
jag spetsat in mig på Skönhetens vinteroutfit.. Så vacker, inte sant?
CM slipper Odjurets dock.

Efter allt babbel om bröllop jag råkat bloppa ovan vill jag bara säga att jag har nog aldrig varit så lugn inför framtiden som nu. Det känns helt okej att tänka "det fungerar bra som vi har det nu" och inte känna att man behöver göra en massa bara för att bevisa att det är seriöst. Vi har varandra, och jag har mig själv; det är viktigast.


Ingen lust, inte på humör

I skolan igår kände jag mig frånvarande och oengagerad. Är inte på humör.. Kanske för att jag saknar CM och undrar varför han inte verkar få mina sms, eftersom jag inte får någon respons på det jag skriver. Lättirriterad, tung i ansiktet.
Men! Är lite peppad för festens skull som ska äga rum här på söndag; det var när Eve & O-A var här som vi blev sugna. Det blir förhoppningsvis en massa tjejer och några pojkvänner, en massa alkohol och musik.
Känner mig inte helt kry dock. Ont i halsen och hängig. Lät bli dagens föreläsning och har istället läst hemma, satt upp lite nytt på väggarna och donat i största allmänhet.
Det är en märklig tid på Aspnäs. Det är som att jag gått och blivit stum, för att det inte går att tala med någon än sig själv här. Jag sitter stilla och fylls plötsligt av en sniffande lust att bli förväntansfull, gräver inom mig efter något, men finner inget och fnyser besviket. Jag är inte hungrig, jag är alltid törstig, jag är inte sötsugen för det finns inget i skafferiet, och jag är vare sig trött eller pigg, glad eller ledsen. Det är en märklig tid på Aspnäs, och jag sätter mig här och väntar tills någon starkare känsla griper tag om mig.


En rundtur i inredningens tecken

Efter att vi åkt förbi Fyrvaktarens nya plejs i Märsta och hämtat lite kvarglömt skräp såsom gymnasiebetyg och ett fotoalbum, tog Malin hem mig till sin helsnygga lägenhet i Rotebro! Hon och Quigley bor så fint; jag inspirerades så hårt av deras inredning att jag direkt när jag kom hem rensade ur två av garderoberna så det blev lite ordning, städade och plockade undan. Jag har haft två skåp i köket som stått tomma sånär på ett rivjärn, så jag bestämde mig för att ha skuffa undan ljusstakar och annat däri. Nu när jag gnällt över spilld mjölk och brist på avlastningsbord och skåp.
Paret Quigley-Ö-dal var även nyfikna på hur min CM ser ut, så jag tiggde till mig mms på honom från Åre. Nu har jag skickat lite fånbilder på mig tillbaka, som "tack". Ska mms:a honom dagligen så han inte glömmer mig efter off-piståkningen - som om det fanns någon risk för det! Lolicon... tänkte jag säga, men efter en snabb googling insåg jag att det inte har så mycket med "lol" att göra utan snarare lolita-manga... Så kan dä gå!
Fick just sms om att Eve & O-A kommer över och tittar förbi om nån timme... Kul!


My Friend the Earth står det på dörren

Klockan är bara tjugo i ett men jag är trött och slänger ut marker på internetpokern som om jag inte visste att jag alltid går ett steg fram, två steg bakåt när jag tappar koncentrationen efter ett tag.
Ska snart sova. Jag har lånat mammas spikmatta och ska ägna mig åt lite shaktimat yoga för att ta bort lite spänningar och sånt i ryggen. Min syster och Nilla är båda fenomenala på att hitta ömma punkter och trycka till och massera; jag känner knappt skillnad på ben och hud när jag "masserar". Imorgon ska jag till Malin Maruschka och med henne till Fyrvaktaren och hämta en kartong som jag visst hade kvar hos förre svärfar.
Påsken närmar sig, go vänner, med kycklingsteg.
På insidan av dörren sitter av syrran ritad en teckning av jorden, med titeln "My Friend the Earth".
Och min underbara CM skickar sms i natten som får lillstintan alldeles upp i skyn av förälskelse och dylikt.
Nu jävlar!


Förändringar att se

Gick ifrån bordet när jag ätit upp... Vill inte höra mer... Människor åldras, de förändras - av olika orsaker - men det gör ont i hjärtat av att märka av. Pappa förstod när jag blev tårögd; jag är i mina föräldrars sovrum nu och har datorn i knät. Blir bara irriterad, stör mig på de ibland korta svaren på tilltal, det är inte alltid lätt att hålla ett ömsesidigt givande samtal, allt är så synd, roller blir långsamt omvända, som om de aldrig är riktigt konstanta. Men livet är ju såhär. Har genom arbete inom vården sett anhöriga som på både nära håll och avstånd får betrakta förändringar, både stora omvälvande liksom små, till synes obetydliga som ibland blir fler till antal och allt märkbara, antingen snabbt eller väldigt långsamt, trögt... Det är ingen katastrof vi talar om, men att som närstående och barnbarn, den som tidigare var den svaga i behov av beskydd och omsorg, märka av små skillnader är ibland frustrerande efter ett tag.
Har en bok om existentiell psykologi att läsa som uppgift i skolan, och där finns det en teori av Viktor Frankl om att det finns tre indelningar av livsvärden för människor att förverkliga  - ungefärligt är den första skapande och expansiv;  man bygger upp sin tillvaro med arbete och familj, den andra är av receptiv karaktär där människor öppnar för och njuter av upplevelser i form av musik, natur och kärlek, och slutligen finns den tredje där man försöker ställa sig in på att bära sitt öde och finna mening i en situation av lidelse, kanske i samband med att en anhörig dör eller vid sjukdom. Och om man tolkar in dessa grupper i livsfaser, så känns det som att jag är i den första fasen, mina föräldrar i den andra och mina äldre släktingar i den sista. Saker och ting känns oftast lättare för mig om jag får någon slags förklaring till allt; människan drivs ju av att finna en mening med allt; men ibland räcker det med att nicka och bekräfta att; ja - du är inte den första människan på jorden, ingenting är nytt och allt är bara en naturlig del av livet, finito.

Lågmäld

Ännu ett dödsbesked har nått familjen. Jag var hos CM när jag hade fått tre sms under natten... Min farmors B gick bort helt oväntat och det är så fruktansvärt orättvist och sorgligt så det är inte sant. Jag tycker olidligt mycket synd om min älskade farmor... De som just flyttat in i sitt gemensamma hus efter att ha träffats på senare dar, och skulle få möta våren därute. Vi är alla tagna. Åkte till Bålsta idag och hans barn och barnbarn kom över och vi pratade... Hon följde med till Hässelby så jag är hos pappa och Stina i helgen, och vi ska ha grillpremiär strax. Blir tårögd när jag sitter här, och blev mycket ledsen när jag fick beskedet igår morse. Kunde de inte fått några år till? :(

Annars är det bra med mig. CD:n med Fimbultyr kom aldrig med posten, så Berka skickar en ny helt utan att ta extra betalt - schysst! CM åker till Åre imorgon med vänner, är lite svartsjuk men långt ifrån dödligt, det passar ändå lite bra att få vara ifred och få vara med familjen, plugga, träffa kompisar, passa på att jobba extra och få längta lite extra efter varann. Har berättat lite kort om honom för pappa och Stina, resten får de ta reda på sen!

Kvällssolen är underbart vacker och jag suktar efter grillat kött och zucchini på spett. Ändå är jag lågmäld... trött och lågmäld. Som att det ledsamma sitter i. Köpte snus och godis efter en heldags jobb igår, det bara kändes rätt att unna sig. Och idag var vi fyra vuxna personer som blev övermästrade av en liten fågel. Vi stod säkert i en kvart och försökte ta in honom i buren, men han bara glodde på oss, och fräste kaxigt när vi närmade oss, eller flaxade kring huvudena på oss. Putte heter han, är Bs fågel, och sisådär tjugofem år gammal - minst. Slutligen fick vi lämnade honom lös i rummet, han tar sig in i buren själv när det är dags att sova, den lille lurifaxen.

Och gårdagens Aftonbladet gav mig en glad överraskning. CJ som jag dejtade i januari var på en helsida i tidningen angående arbetslöshetskrisen som råder och artikeln hette "Så klarar du krisen själv"
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4809097.ab

"Carl Johan Magnusson, 28, la ut cv:t på sin blogg och tvittrade drömarbetsgivarna.

- Jag fick svar från nästan alla, säger han."

Driven kille det där!

Hej på er

"Ipred-lagen"

Idag kom den. Ipredlagen som gör det lättare för upphovsmännen att genom domstol få information om och spåra fildelare, och på så sätt kräva pengar de tror tillhör dem.

Det är skrattretande att politikerna och annat löst folk tror att man kan stoppa fildelningen! Man kan inte ta patent på ord/ljud/bilder - som sagt; så fort du visar ditt alster offentligt är det offentligt, du äger det inte längre, så fort du öppnar käften är orden frisläppta. Genom otaliga forum och bloggar förmedlar och väcker Internet tankar till liv, informationsflödet är massivt, tillgången till andras formuleringar och tankesmedjor enorm, du kan ta del av allt du vill, och det du inte vill. Du kan absolut vara författare, låtskrivare, talskrivare, en skapare, visst visst. Du kommer fortfarande bli hyllad för det du skapat, det är dig folk inspireras av, jag kan generöst låta dig registrera dig som upphovsman till ditt verk och benämna musikfilen efter ditt namn. Men kom fan inte och påstå att du inte inspirerats (läs: stulit tre takter) av andra låtar och böcker. Det är omöjligt att säga att man skapat en helt unik låt eller skrivit en helt unik bok. Vi bygger allt vi skapar på något som redan existerar.
Artisterna och skivbolagen borde - och detta menar jag helt ärligt - TACKA fildelarna för att deras verk spridits och blivit kända! Så mycket musik som jag aldrig hade hört utan internet. Så många musiker som aldrig blivit upptäckta. Så många cd-skivor och konsertsbiljetter som aldrig hade sålts.
JAG vill ha betalt av ER för att ni slapp betala marknadsföring av era produkter!

Följande måste alla förstå:
Det är INTE stöld att fildela! Det är inte ens som att låna på ett bibliotek, eftersom låten alltid finns där till skillnad från en lånad biblioteksbok. Gamla trångsynta gubbar som inte fattar någonting... Bah! Tur att ni snart sitter på hemmet, så man slipper se före detta kassettbandsmotståndare fatta beslut om något som kriminaliserar uppskattningsvis halva befolkningen, pressade/övertygade/snärjda av privata skivbolag och lobbyister.

+ Fildelning genererar pengar för skivbolagen - fildelning går inte att stoppa, så börja redan nu planera för hur ni kan inhämta mer pengar genom - bara ett exempel - fler spelningar? Men det är förstås mer ansträngande att spela playback än att stå några timmar i en studio och sjunga in en låt hopsatt av ett dataprogram och sedan se pengarna rulla in och bli smekta medhårs av media?

Alternativt skaffa ett riktigt jobb om det nu inte går att leva på musiken längre...

Och som tröst kan vi alltid skänka lite pengar till Rädda Artisterna som är såå fattiga och måste ersätta sina lyxiga prylar med något mindre som är snäppet mindre lyxigt (South Park har alltid rätt).

Slutligen vill jag bara säga att jag tyvärr inte har tillgång till någon nerladdning av filer för tillfället, men jag har laddat ner sen barnsben, ser ständigt på nerladdat material då jag tillhör den nya generationen som inte har lust att vänta på att någon svensk tv-kanal ska köpa in en serie ett halvår efter att den sänts i USA, och sedan duktigt svälja all reklam som proppas in tre gånger i timmen för att någon annan fattat det beslutet över huvudet på dig! Tålamod är dygden som försvann någon gång på nittonhundratalet...
PS. Nu är jag låg. Men stora band med skivbolag som Metallica får redan överdrivet mycket pengar. Små, smala, supernischade band hade ändå aldrig tjänat några pengar på att kränga lite cd-skivor i bekanskapskretsen, utan det är snarare dem som tjänar på fildelning då det är överlägset största metoden för att finna likasinnade utanför Örnsköldsvik. Det är möjligen ni mittimellan som förlorar, men se internet som det är: världsomfattande, gränsöverskridande, oändligt, där även ni kan ta del av alltet; ett universum av kreativitet, sampling och gemenskap (istället för kommers och girighet).

Hur gärna Jan Guillou & co. vill, så kan fildelningen inte stoppas.
Man kan inte stoppa utvecklingen.
Ty man kan inte stoppa något som är så etablerat och redan en del av normen som internet och fildelning är.
Det är "tyvärr" bara att acceptera. Och tänka om. Ni är affärsmän, gubbar. Upp med hakorna och använd hjärnan.
Människan är trött på att betala överpriser för musik och tjänster som inte uppfyller de moderna kraven på hög hastighet och omedelbar tillfredsställelse (tänk: YouTube-generation). Det ligger i tiden att ha större utbud än två tv-kanaler och en Svensktopplista som måttstock för "bra" musik. Sluta håll de döende skivbutikerna vid liv; det som inte efterfrågas ska heller inte finnas.

Vilket betyder att bra musik alltid kommer belönas och betalas för, men kanske inte just i cd-form via flertalet mellanhänder som alla tar sin del av kakan.


Och sluta vara så förbannat egoistiska och tro att ni förlorat "miljarder" kronor i inkomst - det är knappast så att all musik som laddats ner, i annat fall hade köpts!
Det är fullständigt befängt att tro att personer med tusentals låtar och filmer på sin hårddisk hade haft så många filer om fildelning inte hade funnits! Fullständigt befängt! Ändå stämmer skivindustrin privatpersoner på fantasisummor beräknat på antal filer, istället för att reda på exakt vilken musik som hade betalats för ifall nerladdning inte varit aktuellt - vilket naturligtvis är helt omöjligt att fastställa i efterhand. Personligen hade jag knappast köpt ens en tiondel av all musik jag olagligt laddat ner eller fått av vänner, så att inbilla sig att inkomstbortfallet är så stort som antal filer multiplicerat med priset för ett helt album... det är inte riktigt sunt.

Ni må skrämma en ungdom eller två från att ladda ner senaste Ugly Betty-avsnittet ett litet tag. Men det är bara en obetydlig paus. Sedan kommer det spricka. Och det som väller fram då i full fart går inte att hejda.
Mina barnbarn kommer gapa över er inskränkhet och era förtvinade, patetiska slag i luften. De kommer fråga mig; "Men mormor, varför var de så rädda? Och varför tilläts de hålla på? Och framför allt - hur kunde de få rätt av staten att utöva utpressning?"
Och jag kommer le ett snett leende. "Åh, jag vet faktiskt inte hur det kunde bli så...! Men nu är den tiden sedan lääänge förbi; politikerna tog sitt förnuft till fånga när en hel generation krävde förändring, de insåg sitt grova misstag att låta privata företag för egen vinnings skull inkränkta på medborgarnas integritet och det - det är huvudsaken." Fast det kommer låta lite mer mormoderligt.
The End.


RSS 2.0