kattungejävel

I två dagar har jag varit sommarslapp och varit med kompisar på stan och på stranden. Då är det väl inte mer än rätt att börja jobba lite imorgon, så man inte slutar uppskatta värme och ledighet. För det är ju detta vi väntat på, trots att vi efterfrågar lite kyla nu när svetten rinner till och gör att bussarna stinker.
Fin i håret blev jag dock, när Therese följde med mig till frisören, så nu blev det både avklippt en bit och uppklippt.
CM tog med mig till skjutbanan idag. Jag fick prova några få skott på stillastående älg, jäklar vilket tryck det är i geväret! Det känns mot axeln, och då har jag ändå stöd med armen mot bordet. Däremot sköt jag visst bra, sa dem, i en serie om fyra skott sköt jag en 3a och sen tre fem-ettor, vilket betyder att jag satte dem tre sista i mitten. Vill gärna prova igen, trots att jag blev lite rädd när jag tryckte av.
Nu duschar min jägare och när han sen kommer ut ska vi se den halvan av makalösa filmen Home som vi båda somnade ifrån igår.

Åter på land! Det var en helt underbar vecka jag lämnar bakefter nu. Vi seglade runt i Stockholms skärgård och njöt av utsikten av hav, kobbar och öar; jag tillsammans med CM som säker kapten. Jag var så harmonisk och glad; miljön är otroligt vacker och avkopplande, och det är faktiskt roligare än jag hade trott att segla och dra i tampar, slå om seglet och hoppa i land (fast lite läskigt ibörjan och om klipporna var branta). Och CM hade tålamod som en gammal skuta: när jag råkade tappa vind i seglen så vi var tvungna att driva runt ett varv höjde han inte ens ett ögonbryn, inte ett stön, inte en suck. Det var så skönt att vara ute! Vi ankrade i naturhamnar alla nätter utom en då vi låg i gästhamn på Strindbergs "Hemsö" Kymendö. Vackrast var Biskopsön. Visserligen var det där vi gick på grund (vi fastnade men kunde relativt enkelt glida av med hjälp av en annan båt) men när vi lagt till vid några andra båtar som hittat samma vik, kunde vi gå i land och upp på höjden och titta ut över skären där vattnet låg spegelblank och fotografera i kvällssolen. Och sedan sov vi inne i båten i varsin sovsäck tätt intill. De två sista dagarna var Nilla och CMs vän J med oss. Vi hämtade upp dem på Dalarö och sen hade vi en trevlig dag ute när vi seglade precis vid havskanten - Finland nästa - och sedan satt och tjattrade på kvällningen ute på Sadelöga. Även flaskpost skickades ut, med info om att denna dag dog kungen av pop, och att de gärna får mejla oss. På fredagen åkte vi hem, sorgligt nog, och öste sedan in allting hemmavid innan vi åkte upp till CMs föräldrar i ett av lupiner täckt Saxdalen utanför Ludvika. Där blev jag varmt mottagen och sedan tillbringade jag helgen med att prata med hans mamma, spela piano och läsa skvallertidningar. Vilket var helt okej; det är ju sommar... Alltmedan CM hjälpte far sin med parabolen, sköt in sin nya bössa och tvättade bilen (jag putsade fönstrens insida, det var mitt enda krafttag). Jag fick även träffa hans mormor. Vi åkte även en tur ut till en gammal diversehandel vid Runnbergsgården. Det var fascinerande; det är en lanthandel som bara slogs igen 1933 med varor och allt kvar. Så nu har de rustat upp den och har det som ett litet museum. Jag gick runt och tittade på staplade tvättpulvervaror och några gamla tidningar. Sånt där tycker jag är lite småkul. Sedan for vi hem i sommarvärmen... En helt perfekt semestervecka mao!

Både sista avsnittet av The Office där jag förde ett himla oväsen tills de på tv lydde mig och Tim och Dawn äntligen fick varann på julfesten efter alla år av att de med tydlig självklarhet passat ihop perfekt med sina barnsliga practical jokes mot Gareth, trots att hon - mot min vilja - farit iväg i taxin med Lee och tårar rann när Tim gett henne ett målarset med uppmaning om att hon inte ska ge upp sin dröm att bli barnboksillustratör (det satte tårar i ögonen även på mig och jag kröp upp hos M och grät lite tyst när hon dök upp i bakgrunden, av glädje såklart) - och hederliga Macken har vi avklarat ikväll, jag och M, med indisk take-away-mat på bordet. Och där, mina vänner, är sommarens längsta mening även den avklarad, se bara mellan fingarna på det grammatiska.
Midsommar igår. Svensk midsommar, med regn. Kokade potatis hos B i hans häftiga lägenhet i typisk Nilla-stil (jag kunde se henne framför mig dra andan över alla gamla böcker, tyg och samlingsobjekt, ja hela magnifika känslan av studiovåning, fantasy och lajv som lilla jag fick), och sen promenerade vi ner till Ugglevikskällan nedanför KTH där vi avnjöt sill och potatis och snaps (jag tog en och en halv snaps, jag är lite för mesig) och grillat; jag med M och hans kompisar. Ur min mun slank några meningar, annars var jag som normalt tyst bland nytt folk, vilket är helt okej har jag och Nilla kommit överens om, och jag kom sist i ölburksracets öppna klass, och andra plats av tre i Pro Modklassen (innan L sänkte mina båtar med en jättelik sten) och sen sökte vi skydd från regnet och jag hade helt fel skor och alldeles för lite varmt på kroppen för att uppskatta det helt och hållet. Men visst, han har trevliga, roliga och kvicktänkta vänner, som känner varann väl och därefter går diskussionerna, men jag är van, jag ligger på mage på filten och leker i gräset och lyssnar efter hålrum att kasta in en kommentar i, och i sinom tid kommer även jag stämma in i Evert-Taube-visorna, ge det bara lite tid... De är i alla fall väldigt rara och tillmötesgående mot Ms nya tjej.
Idag gick vi några meter bort till Ms arbetskamrat och grillade med hans lille knodd på tre år; ursöt och charmig och jag sa som vanligt nästan ingenting, tjo hej! Fast idag var det ganska förståeligt: väldigt mycket IT-snack och väldigt mycket jobb-snack vilket är mestadels det samma, jag nöjde mig med att sitta i solen i min nya fräcka kepa och Ms jacka över jeansjackan och titta på lillkillen i sandlådan.
Nu är träden utanför Ms arbetsrum som silhuetter mot den ljusrosa himlen med smala blåa Lejonkungsmoln tvärs över, och jag kan sätta en Selma på att min M ligger och slumrar sött i sovrummet. Han somnade nämligen på min mage när vi tittade på Macken tidigare trots Roys gälla röst. Imorgon far vi. M visade mig sjökortet förut och jag lärde mig vad plus och grönt-vitt-rött och Kr.Ledn betyder, även om det är GPS vi kommer använda oss av. Även lite seglingsteori har vi gått igenom idag, och söta mamma, du kan vara lugn, M är en god pedagog och det finns inga tsunamis vid Utö, visst?
Bäst att sova nu, imorgon är en annan dag och då ska katten ut till sjöss! Skepp... Okej, ska inte ta i nu. Hej då heter det och räcker så. Ciao!

Det är torsdag natt, jag har just jobbat sista kvällspasset inför ledigheten och jag har varit som en pensionär de senaste dagarna som haft såå lite tid och såå mycket att göra! Tänk; både gå till systemet OCH packa på en dag! Har stissat upp mig och varit nervös, tänk om jag har fel kläder med, vilka skor ska jag ha, funkar en stickad mössa istället för toppluva, tänk om jag inte har någon tillräckligt bra långärmad tröja med, tänk om tänk om tänk om och på en båt och allt! Men nu känns det lite lugnare. Som soetnosen sa i telefon nyss; det är en familjebåt och vi ska vara i Stockholms skärgård... Igår satt jag och tittade i en gammal kartong på gamla barnböcker, brev och egna tidningar ("Impega Ned" hette babyn som kom ut i två nummer) samt lite olika skolhäften och ett gammalt hemkunskapsprov från åttan med ett väldigt dålig resultat på, föga förvånansvärt... Min och grann-Maries supercoola bok "Ingegerd & Co. och de åtta korna" (typ) låg däri också. Jag skrattade högt, fan, vi hade humor som tolvåringar. De senaste dagarna har jag hatat SL för att det tar alldeles för lång tid att åka mellan Järfälla och Täby, och så har jag och M vältrat oss i underbara The Office.
Min kille är inte blödig, hör ni, han kan slakta ankor och känner jag honom rätt är han världsbäst på det. Och jag hade roligt på jobbet idag, det flöt på när jag blippade, svarade alla med glatt tonläge och imorgon, gott folk, ska jag supa mig full på körsbärsvin och sommarcider med M och hans grabbs i sann midsommaranda! Lördag: grilldag, söndag drar vi. Alla i min närhet verkar få något romantiskt skimmer över ögonen när jag säger att vi ska ut och segla på tu man hand. Båtar och skärgård drar kanske i samma trådar som snögnistrande vinterlov i fjällen i människors huvuden medan charterresor drar mer till husvagnssemesters håll, bara en flat gissning. Köpte en skittuff kepa idag nere på H&Ms pojkavdelning och (från Dam:) en fin randig tröja, en blå blus med matchande (ja!) shorts samt ett par jeansshorts. Och solglasögon, som inte var sådär supersnygga. Fast enligt Nilla passar ingen i solglasögon, vilket jag tröstar mig med fast jag tycker att jättemånga ändå är snygga i sina. Utom dem i flugsolglasögon, vilket är de flesta då det är mode. Som Oscar Wilde sa; "Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months"

Nu har man deltagit i sitt livs första kick-off, jajamensan! Jag var nervös ja, men lite pirrigt också; det lät ju ganska kul och alla var uppspelta och rykten om var vi skulle vara florerades. Först förfest i personalrummet och sen åkte vi vidare till Ball-Breaker, en "lekplats" för vuxna där vi tävlade i golf, -fotbolls, -ishockey- och racingsimulatorer och drack gott emellanåt. Sedan middag där vi delade lokal med ett skränigt svensexegäng och ett lika - på sitt sätt - skränigt östeuropeiskt kör(?)sällskap som dränkte oss tre gånger i hög sång. Kvällen var ganska trevlig, det gick över förväntan, och då menar jag att jag var lite mer pratsammare än jag hade räknat med (hade satt ribban vid knäpptyst) och att det inte var helt läskigt trots allt utan lät tävlingsdjävulen dyka fram då och då i små stunder. Småpratade med några och var tystare i andra sällskap; men det gör inget, jag ser allt numer som något som får mig att växa och ger mig nya erfarenheter. Fast en snubbe trodde inte på att jag hade körkort när han såg hur kasst jag körde i bilracingen: som bäst kom jag sexa av tio i en träningsrunda, vilket var helt klart en framgång! Ibörjan hade jag inte ens fattat att jag skulle växla ner och bromsa i kurvorna; körde på sexans hela tiden och kraschade därmed otaliga gånger. Men lite lekfull är man allt! Sen åkte jag taxi hem med chefen, alltid något. Jag ville inte haka på efteråt, så åkte hem vid halv tolv; det räckte, jag skulle ju jobba morgon dagen efter.
Så jag avverkade mitt dagsverke och åkte hem till min Ceeeeeee-Ääääääm! Han hade litet dåligt samvete (kanhända, kanhända!) över att han missade att ringa och väcka mig i imorse även om det inte var någon fara då jag hade eget alarm, så därför (ja, kanske inte därför kanske) var det fint uppdukat för middag hemma hos honom efter att han hämtat mig i Danderyds sjukhus på eftermiddagen. Jag hade varit dränkt som en katt om jag hade inte haft mitt fina nya regnställ på mig som jag köpte med Nilli i veckan. Vi åt hummerpaté och köttfärsfyllda paprikor med en sås som var sååå god och precis en sådan som faller fröken Hanna i smaken enligt CM, och sedan åt vi ostbricka framför en Bondkväll. En alldeles förträfflig söndagskväll alltså, och en massa mycket gos förstås! Ligga nära nära, det finns inget bättre, förutom när det blir för varmt, då vänder jag på mig och har huvudet på andra ändan av soffan, men sen kryper jag tillbaka och upp i min lilla sötnos famn; i trygghet lutad mot hans bröst och får en arm över mig. Blir det för mycket pussinull nu för att vara den intressanta och intellektuellt elitistiska blogg vi alla vill att den ska vara? Kanske bäst att jag lägger ner för idag då. Annars finns det risk för att det blir mer kärlekstjafs...! Ja, just det, senaste elräkningen för senaste kvartalet gick på hela 200 spänn. Det är billigt att bo borta mycket, och väl hemma har jag bara min lilla laptop och hörnlampan som drar el. Det ni.

Det blidde sent ikväll. Äldsta dottern Sj.d. tog studenten och var en fin och stolt studentska. Hon firades med en riktig angenäm kväll bland många kusiner och god plockmat att smaska i sig. Hon ska sommarjobba, övningsköra och kanske åka som au-pair till Frankrike nu när hon är fri. Jag medverkar också till det, men sablar vad alla frågar en vad man ska bli när man är stor, vad man ska göra nu, vad ens planer för framtiden är när man är ungdom! Jag märkte idag att jag nästan passerat åldersgränsen för att antas rymma några spännande framtidsplaner. Någon faster frågade mina föräldrar om deras döttrar fortfarande bodde hemma och då passade det sig att fråga vad jag sysslar med, men snart är jag där man inte frågar eftersom jag kanske är fast i något och man frågar ju inte vuxna hur länge de haft sitt jobb och vad de planerar att göra härnäst. Det är mest de yngre som blir utfrågade. Ständigt samma frågor som tynger: vad ska du studera, hur går det med körkortet, när ska du flytta hemifrån? Det är sällan man hör de vuxna ställa sådana frågor till dem man inte träffat på länge; man frågar kanske lite försiktigt om de bor kvar på samma ställe som sist och kanske jobbar med samma sak som sist. Men de yngre förmågorna, de ska delge sina mål och funderingar, och ha svaret på allt: datum och plats, för var punkt. Kanske frågar man av artighet, mer troligt är att man avundas dem: tänk att ha hela livet framför sig - som ett gigantiskt smörgåsbord! Jag frågar ju såklart av intresse, det är ju mitt blivande yrke att samtala om folks yrkesplaner, men en del av mig är nog en liten tant som nyfiket vill lyssna till de unga oförstördas planer om utomlandsvistelser och alternativa karriärer. Roligast är när de, som mellanbarnet Sj.d., ska gå en adventure-inriktning på gymnasiet och berättar om författarplaner och längtan till studenten, när det riktigt lyser i ögonen på dem. Själv känner jag mig fortfarande alltmer öppen - och suktande efter - någon slags större händelse i form av en period utomlands. Att ta uppehåll från studierna känns inte som något problem. När jag ändå kanske väntar med barn och villaköp kan jag lika gärna hitta på något kul! Det viktigaste är ändå känslan av att portarna står på glänt och lätt kan glida upp, om jag så bara vill. Att jag inte är låst. Att jag inte ens fyllt tjugotvå och att även sjuttioåringar kan ha drömmar och saker på sin lista att uppfylla. Det är svårare att få barn och studielån efter fyrtiofem, men annars finns det inga andra direkta "ribbor" att ta hänsyn till. Bara tuta o köra! Eller bara ta och lägga sig på den underbart sköna Shaktimattan jag fick av mamma och pappa idag i sommarpresent! Det ska jag nog ta och göra strax, lägga sig raklång över den, känna hur "spikarna" tränger in i huden och sedan hur kroppen slappnar av i en stickande tryckmassage över ryggslutet medan värmen sprider sig av den ökade cirkulationen. Åååh, smärta mot stel rygg! Jag brukar somna, så får väl ställa alarmet. En toppengrej att ha när inte syrran är i närheten med sina hårda nypor i den "massage" jag kan tigga till mig ibland av henne. Imorgon shoppa med Nilla och jobba på kvällen, två veckor sen sist nu, känns lite märkligt. Men ska bli skönt att göra något "vettigt" som ombyte. Dags för kväller och spikmattepremiär nu, god natt.

Det är kul när folk är roliga utan att mena det. En brud på familjeliv.se frågar vad hon kan göra med de billiga paket frysta "räkor med ansikten" hon köpt! =D
"Men inte sånna som är på en räckmacka du beställer från ett cafe. Utan sånna med ansikten (som dom ser ut då man fiskar upp dom)"  Tihi.

Sommarledigt och bad, strandgrillning och solglasögon har aldrig mer känts mer fjärran än nu.
Var i Rotebro och filmade Malin. Tjugo minuter intervju - det är inte illa! Och en vansinnigt massa tagningar på plastfjärilar och blommor.
Sedan for jag ut till min babe och så tog vi oss ut till hans fadder med fru på Rindö. Där bjöds vi på god mat och en hel drös historier; han bara sållade historier ur minnet. Men trevligt var det. Sen passade M på att köra runt mig på en liten tour på Skarpö och Rindö och titta på gamla platser ur hans barndom. Där, vid vattnet någonstans, skulle vi båda lugnt kunna bo utan att vare sig behöva bli hotade eller tvångsförflyttade först. Med lite mer pengar i fickan dock.
Idag har jag hört något om en chokladfabrik... kan det stämma?

7 % var vi som la vår röst på Piratpartiet till EU-parlamentet. Jag låg med Ms huvud i knät och tittade på valvakan streamad från Svt Play. Inte lika spännande som riksdagsvalet, men nästan.
Och idag ska jag filma Malin! Ska bli så kul så! Jag är lite sen hemifrån, skulle ha varit där vid tio men är lite morgontrött. Elva går lika bra för oss båda, visade det sig. Min nya klänning ska på; en lila version av den svarta jag köpte sist. För ikväll ska vi hem till vänner till M på middag och jag är trött på jeans. Håret är fuktigt och jag ska strax ned till Roslagsbanan. Vi tog en mysig promenad igår efter att M hade röstat och sen åkte vi till min vallokal och jag körde hela vägen, både dit och hem. Middag hos föräldrarna hanns också med, med lite god ziti och provning av finskor som mamma tagit hem från arbetskamrat. Sen hem och köra på vackra Norrortsleden.

Fresten. Det var nog ingen vagel... för den gick sönder =)

Om någon nånsin hör mig tala väl om Anna Wahlgren eller skulle söka mig till hennes råd den dag jag är mor så skjut mig! Eller lägg åtminstone in mig på vilohem för ungens skull! Maken till läskigare tant har jag väl aldrig hört. Jag har aldrig uppfostrat barn men det gör ont i magen på mig när jag läser om hennes metoder och svar på föräldrars frågor.
Kolikbarn och adhd finns inte enligt henne. Blöjor ska inte bytas på barnet mitt i natten när det ska lära sig sova hela natten även om de är smutsiga. Ringa till soc kan göra mer skada än nytta om man misstänker vanvård - prata med barnet istället och lek med det (!) "Visst kan man anmäla. Men vad leder det till? Samhället är inte, och har aldrig varit, någon särskilt bra mamma. Jag tycker det är bättre att direktkommunicera med barnet. Kram!" (Hon själv är ett levande exempel på att det är bättre att ta kontakt med barnet som utomstående och ge det små lyckliga stunder som räddar barnets förstånd, skriver hon. Hm.. Räddar förståndet, skulle inte tro det!) Det var alltså rådet till en person som misstänkte vanvård av grannbarnet.
Tips om att låsa fast armen när man matar med nappflaska i ett "vänligt med bestämt grepp", hot om att tvätta mun med tvål vid svordom eller ta strypgrepp på sexåringar med orden "Om du inte uppför dig som folk, så tänker jag jag strypa dig, lilla vän" är annat som den skatan spottat ur sig. Hennes egna barn kör såklart samma metod, för de vet ju inget annat, lägger hon till. "Man får förstå att SHN-kuren är utarbetad som KRISHJÄLP, för barn med sömnproblem som deras ömma föräldrar i missriktad välvilja har dragit på dem", skriver hon i FL-chatten från igår. Sicken tur då att hennes egna barn inte gör saker med "missriktad välvilja". Då skulle ju den omtalade "tryckpressen" tas fram, där barnet på mage rullas i barnvagn med rytmiska rörelser samtidigt som det med en vuxens hand över rygg och huvud trycks ner mot underlaget - vilket barnläkare kallat olämplig och potentiellt farlig = risk för andningsproblem och revbensfraktur vid lite hårdare tryck än AW gör, Shaken babe syndrome vid lite för hårdare tag med vagnen. Enligt AW ligger det bara prestige bakom kritiken; ja för henne ska man ju lyssna på istället, hon självutnämnd barnexpert med livets utbildning med nio barn och sjuttielva barnbarn. Filmklippet på "tryckpressen" togs bort från hennes hemsida efter kritik men det var riktigt läskigt att se. "Nu ska vi få den här lilla saken att sova", säger hon... Hur ömsint hon låter.

Tyvärr sitter det en riktig vagel i ögonvrån på mig som är ful och måste bort. Glöm inte bort att göra det enda rätta imorgon: rösta på Piratpartiet! Och om ni har BarnaBoken hemma, så läs den inte, för då finns det risk att ni läser den som "fan läser bibeln" som hon så trevligt bemötte en kritiker med.

Förkyld och bedövad, så fort jag sitter ner blir jag trött, dåsig och tung, och jag är ömsom gnällig ömsom glad och pratsam. En eländig tjej, säger M och stryker mig över kinden. Nu är jag i en stund av pigghet. M omorganiserar sin garderob och jag har Sommarledigt med stort S. Igår la jag och Therese sista inlämningsuppgiften i lärarens fack, och firade med Daimtårta, körsbärsöl och godis med Nilla, Jossi & Dennis, och poker. Sen måste jag hem och vila. Hem till Täby. Jag sjukskrev mig från jobbet i torsdag då förkylningen drog igång och idag har den brutit ut på riktigt, saknar temp men känner mig lätt febrig. Blir att vara hemma istället och vila. Vi ska ner på affären snart och då ska jag nog lägga både godis och veckotidningar i korgen, inför en kväll då jag inte orkar följa med M på killarnas "valvaka" med film. Mitt sommarschema börjar på riktigt efter midsommar och segling, innan dess mitt vanliga två-gånger-i-veckan-kör. Gratis MahJong-site hittad på nätet; lite taskig grafik och allmänt trist ställe, men kul att köra mot riktiga människor kring ett bord! Den där solitaire-versionen som finns på datorn är ju bara konstig. Nu har en rond dragit igång; släng ut en cirkel nio för då blir jag glad! Spetalska heter jag på MahjongTime om ni vill spela.

:) Jag har skaffat mig en liten idol - nämligen pojkaktigt charmige Alexander Rybak som vann ESC i år. Jag och Therese sållade oss till skaran tonårstjejer och såg honom uppträda igår i Vällingby C där han gjorde oss äran att sjunga två låtar; först en ny singel och sen vinnarlåten som gjorde mig glad i hela kroppen. Diggar hans Fairytale mer för var gång jag hör den.
Såhär spralligt glad såg han ut när han pustade ut efter fiolspelandet och tog emot jublet tillsammans med sina dansare inne i gallerian:

©Therese H

Men jag fick mig faktiskt en liten chitchat med honom innan spelningen, he he he. Vi satt på Serrano när vi såg en ung spoling vandra runt utanför - en riktig liten Rybak-look-a-like! Thereses norska kollega blev nog lite röd om kinderna, det tror jag allt... Sen kunde jag inte låta bli att roa mig lite. Jag tog fram block och penna och gick fram till honom och bad om hans autograf. Han lossade hörlurarna ur öronen. "Varför?"
"Alexander Rybak?" sa jag frågande. Han var ännu mer lik gutten på nära håll!
Han log. "Det är inte jag..."
Tyvärr gav jag upp där och envisades inte vidare om en autograf ändå. Hoppas han blev lite grann mallig över liknelsen!

"Kvinnan brevid er vill ha lugn och ro med sin tidning."
Larsa förmanade sin klass och jag dolde mitt leende bakom Metron. När tåget stannade strax före Täby C gick alla blonda barn av, kvar satt de mörka. Jag tycker alltid det känns lite märkligt med en sådan tydlig segregering, men jag tröstas av att när jag blir kejsarinna ska alla barn leka med alla på samma skolgård.

Nyckelbarn, nyckelbarn. När jag gick ut från återvinningsrummet - här till skillnad från min förening sopsorterar man - tog jag ett nyfiket varv upp på den lilla lustgården som inretts och hittade en stor nyckelknippa som jag tog hem. Hellre i mina händer som är mer än genomsnittligt hederlig än i fel händer. Jag och M designade snygga lappar med meddelande om att knippan återfås mot beskrivning, och så gav vi oss ut i kvällen för att ordentliga som vi är placera ut dem på väl valda ställen. Vår duktighet slog dock tillbaka. Vid månadsskiftet hade en ny portkod lagts in, och vem har den i huvudet? Fasiken. Och eftersom det var sent är det inte säkert att någon granne kommer förbi, och varken nycklar eller mobiler låg i våra fickor. Efter en stunds väntande var det slutligen någon som svarade på våra fönsterknackningar och vi blev insläppta. Idag såg jag att lapparna var borttagna så jag måste höra med M om någon hört av sig.

Regn, remisskrivande och reggae på Youtube. I kylskåpet står köttgrytan från igår; hittade bara grytbitar så han hjälpte mig att göra en gryta på morötter, lök och ris som blev helt okej resultat. Lite som höstgryta kändes det, när jag hällde över viltfond. Kallakallacka, kallakallacka, kalla på Kapten Röd... Hela skutan går under utan ditt understöd...Kapten Röd säger ajöken, adjööö

Jag är på konstigt humör sen igår. Vill bara gråta och känner mig ynklig, tafatt och hjälplös. Ringt tre gånger till M idag på hans jobb och frågat om saker. Är sugen på lever, och vill göra levergryta, men blir osäker och måste fråga om jag kan leta fram levern bland hans frysta kött och hur jag gör med det sen. Det är konstigt, jag är ju jätteglad över att få vara här och ta hand om en sliten kille (som nu är på fötterna igen), men något annat ligger och snyftar inombords.
Skönt är det att sitta på Ms balkong med utskriven utredning om den nya gymnasiereformen i knät, lyssna på skolbarnen som leker och till skolklockans ringning. Småäta vindruvor och fundera över om jag ska tvätta håret idag eller inte.
Strömavbrott igår kväll gav oss en mörk avslutning på dagen med ficklampa i badrummet och ett tystnat hus, utom grannarna som tjottrade om händelsen nere på gatan. Nu ska jag dra något gammalt över mig.