Kvinnor, pengar och vin - vår lycka, vår ruin

Torsdagkvällen innebar dela en flaska vitt med Eve och sitta uppkrupen i soffan för en liten chitchat över livets mysterier. Och igår fredag var vi fem tjejer som tog oss till El Amir, även där umgås över vin och drinkar med värdig avslutning på McDonalds. Lyxigt att åka gratis taxi hem också, tur med kontakter. Jag shoppade lite igår också på dagen: köpte en söt klänning/tunika som jag bar senare under kvällen, samt en jättefin liten nätt kofta i den stil jag länge sökt efter.

Jag  bara måste inflika med min irritation över att 88 % av all reklam på tv är för olika slags mobiltelefonfånerier. Det är varken sött, roligt eller värt femtio spänn att köpa en sjungande bäver eller ha ett animerat Eiffeltorn som slocknar efter ens batterinivå. Men de finansieras väl av alla trettonåringar som tittar.

Jag har nu inlett min nya månatliga vana, hoppas det blir en regelbunden aktivitet i alla fall, att skänka pengar till någon välgörenhetsorganisation. Igår blev det Unicef som fick några hundralappar. Jag har räknat ut en procentsats som jag känner att jag klarar av och ska försöka hålla detta löfte framöver. Måste ha varit Mikael Persbrandts uppfordrande reklamsnutt som slutligen slog sina klor om mitt hjärta med en enda utgång för att döva samvetet. Ett annat löfte jag gav igår var att jag ska hoppa fallskärm någon gång i mitt liv, helst nästa år, samt faktiskt ta mig i kragen och göra en längre resa. Korea lockar. Vill tjejerna, så åker jag gärna dit någon gång 2011 eller så, när åtminstone skolan är slut så man obehindrat kan ta ledigt. Jag kan inte bara pausa mitt liv bara för att jag har jobb eller skola, det är jag för ung för, och gör jag det inte nu kommer det bara bli svårare och svårare att komma loss.

Ikväll blir det gratisfestivalen Lillyran i Kungsängen med syrran och Ems!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0