Känsloplatser

När jag lyssnar på Secrets från Mike Oldfields "Tubular Bells III" far jag obarmhärtigt tillbaks till vägarna i ett vintermörkt Norrtälje. Snöflingor fastnar på bilrutan, klockan är över midnatt, och mellan benen har jag vår plastkasse med Coca-Cola. Kalla mig aldrig känslomässigt handikappad igen.
Ett meddelande från E2 får mig att hoppa till framtidens drömmar och förväntningar. Kalla mig då gärna verklighetshandikappad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0