kattungejävel

Fan vad jag älskar när personer på film får sig en knäpp på näsan á la "I told you so!" och blir motbevisade. Som när tönttjejen i Terminator 3 vägrar lita på John Connor, och sen ser sin "fästman" glida över i en mördarmaskin anno 2032.

Idag fick jag för första gången se hur en svensk man öppet och utan att skämmas visade sin avsky för ett litet barn av romskt ursprung. Och det förvånade mig faktiskt, trodde i min enfald att folk höll sina fördomar dolda och lät dem leva vid köksbordet. Mamman, en ung kvinna som bär vad jag tror är traditionella finsk-romska kläder har handlat tidigare av mig. De är trevliga, hennes familj/vänner/klan, helt vanliga kunder. Barnet gjorde verkligen ingenting, ändå höjde mannen rösten och blängde irriterat, precis som om barnet skulle ta växelpengarna eller nåt, och skakade sedan muttrande på huvudet åt mig. Det låg liksom i luften, hatet mot mammans kjolar, hatet mot deras språk och det fanns innan barnet ens hann göra något och låg kvar efter att mannen gått, vilket tyder på att det fanns där långt innan han ens träffade på den här familjen. Och jag sa inget, jag hade velat göra mer än frågande lyfta ögonbrynet, men jag satt där och teg.
Kvinnan var uppenbarligen störd. Jag skulle också bli det, om mitt barn blev åthutad utan annan orsak än det ingrodda föraktet och om blickarna som gavs åt min familj var som mannens. "Har du problem eller?" fick hon ur sig till slut. Mannen var iskall. "Nej, har du?!", vilket avslöjar att han visst hade stora problem. Deras varor kom på varsin sida om rullbandet, sedan vände de och gick åt varsitt håll.

Jag vet inte riktigt varför... men är fast i en liten låg humördipp. Det beror nog mycket på att jag i helgen hade fullt upp och varit med älsklingen på heltid, och sedan nästan inte gjort någonting på hela måndagen och hela tisdagen, kontrasten blir för stor och påtaglig. Bara läst lite, suttit vid datorn, handlat mat och idag en snabblunch med Nilla på stan. Blev ledsen igår kväll och grät, helt utan giltig anledning, och snorade ner hans tillmötesgående, mjuka bröst. Kan vara att för mycket dötid och ledighet är fördummande och att nästan alla tjejer jobbar och gör vettiga saker om dagarna. Kan även vara att jag ska tillbaka till jobbet och skolan snart, och att det trista övergår i ansträngning och vardag. Jag försökte beskriva det som att allt de vanliga glädjeämnena var överkluddade med blyertsstreck, överskissat. Ingenting känns roligt nu... CM försökte pigga upp mig med lite fantasier om framtiden men det går inte riktigt att tänka positivt när man är i en dipp och hela jaget är nere. Och nu sitter jag och har på trista tv-serier på i bakgrunden, är med i hätska debatter på FL och är inte ett dugg sugen på att lägga mig så att det blir en dag mindre kvar till... ännu mer tråk!!! Ååååh, fy faen vad bortskämd man kan vara då! Sitta ensam på kammaren och ha killen borta på konferens, sitta och gnälla på sin lilla blogg, och mala ner sig ännu mer i depp. Perfa. Fortsätt så bara, så blir det nog bättre.

Mitt konstiga samhälle griper 280 ("REKORDMÅNGA") reggaefestivalbesökare för ringa narkotikabrott trots att det inte varit särskilt stökigt alls jämfört med andra festivaler! Folk ska straffas som inte gjort någon illa, som inte varit våldsamma, elaka eller förstört, utan säkerligen är mycket mer lugna, trevliga och glada än de berusade suputer man kan finna på Roskilde eller på vilken annan folkfest som helst. Men näää - så fort det heter cannabis och inte vanlig hederlig älskad alkohol, då ska det tas i med hårdhandskarna, hur lugnt och fridfullt personen i frågan än betett sig!

"- Siffrorna visar bara att polisen har arbetat effektivt. Jag ser det inte som ett problem. Eftersom vi inte har lika mycket våld som på andra festivaler kan polisen fokusera på drogerna i stället", säger Uppsala Reggaefestivals presstalesman. Ja, och tänk vad många riktiga brott som kunde stoppats: t.ex. misshandel eller våldtäkter, och hur mycket pengar vi kunnat spara om vi gripit folk efter hur de skadar andra och inte efter någon konstig idé om uppdelning mellan droger som är "OKEJ" och "EN SJÄLVKLAR DEL AV SVENSK KULTUR" (alkohol och tobak) och "FARLIGT" och "OTÄCKT UTLÄNDSKT" (marijuana).

Att Bertil och Eva blir gripna för att de dricker måttligt med rödvin en lördagskväll på verandan vore HEMSKT och UPPRÖRANDE, men att gripa någon som tar en joint och gungar i takt med rytmerna en sommarlördag på en reggaefestival - DET är EFFEKTIVT ARBETE.

Ett sånt märkligt samhälle jag lever i.

Det är egentligen för fint väder för att sitta inne, men måste hinna äta nåt innan jag drar till Lillsjön. En vända ut i naturen hann jag i alla fall. Traskade ut och det blev mot hästhagarna i Skälby gård. Släpade mig fram i mina flipflops i godan ro, lekte med vattenflaskan och pratade med träden; det är synd om dem som aldrig slipper undan ljudet av motorvägen. Jag var tvungen att kontrollera att det verkligen var motorvägen jag gick under, så jag klättrade upp och ställde mig där intill vägen och kunde konstatera att så var fallet. En skåpbil tutade på mig, antagligen för att jag bar shorts och hade utsläppt hår. Gräset under mig var torrt och snårigt. Jag räddade en fjäril från asfalten, den kunde inte flyga, så jag tänkte att den får avsluta sitt liv i grönskan istället. Hejade på tanter på cykel, såg hästar som släpptes ut i hagen och som så fort de kunde slita sig från sina ryttarinnor sprang ut i full galopp över ängen. Hittade mitt eget lilla krypin som låg dolt nedanför ett litet berg, där satte jag mig på en sten och tittade tyst på passerande. Tänk min CM, som är i orörd natur och har bilar på mils avstånd. Som är där få andra varit. Och tänk hästarna i Järfälla, som alltid hör bilars sus och ser Bauhaus byggnad tvärs över vägen. Och flickorna som blir förmanade av sin mamma att cykla försiktigare - för här är det inte asfalt utan grusväg och då vet man aldrig var det finns gropar, man känner inte till terrängen.

Utanför huset finns en hållplats under vilken det står "Vinkområde". Man vinkar in bussar där, men jag vinkar till huset och till stolpen och sedan la jag mig på gräskullen som är utanför mitt fönster tills det stickiga gräset var för plågsamt för mina bara ben.

Jag kommer sakna mitt det här. Det blir aldrig något köksbord där jag bjuder min familj på middag. Jag får skylla mig själv att jag är så fruktansvärt seg och långsam att jag aldrig fixar det simplaste och att det nu är sent och dags att gå vidare. Slå mig ner i morgonrock kan jag göra i Täby. Jag gör egentligen ingenting här i Aspnäs som jag inte kan göra därborta. Och där har jag min CM att tassa in och krypa upp till; ha i min närhet utan att åka den sablans kollektivtrafiken. Fram tills nu har lägenheten i princip varit avstjälpningsplats: där jag haft mina saker och varit tvungen att sova i när jag jobbat i Sumpan: så har jag sett den.

Men under dessa dagar då jag varit hänvisad hit, med besök av tjejerna och intagande av var måltid, har jag städat och fejat. Försökt diska varje dag. Den är fin, min lilla etta, men jag har inte kapacitet nog att göra något med den. Jag njuter av den, men i Täby finns CM och det är hos honom jag vill vara. Och man kan inte få både och. Någon gång kommer vi bo ihop, varför inte nu när både skola och eventuellt praktiken kommer vara där? Och det är då, när jag tagit beslutet efter att ha längtat och trånat och drömt om att få bo i Täby, som de små kalla fötterna kommer. Jag behöver CM att prata med, jag behöver hans stöd, hans ord, hans åsikt. Jag som aldrig haft bråttom att flytta. Nu är det snart september.

Pierca bebisar? Osmakligt och absurt!
Det kokar i mig när vid tanken på att små oskyldiga bebisar blir intvingade i ett fack och får signalen: Du är kvinna, alltså måste du förändra din kropp, inte ens som liten BEBIS får du vara dig själv utan att "förskönas" med smycken!
Jag måste markera att det är fel att göra saker med sina barn som om de små inte var egna individer med en egen kropp som inte ska borras i!
Om folk bara fattade det så skulle ingen klaga. Men nej; denna könshysteri att klä upp sina småbarn i prinsessklänningar och fluff-kjol istället för unisexkläder, det chockerande i gifta bort unga flickor och inte låta unga flickor röra sig ute som de vill liksom sina bröder; detta töntiga medeltida "beskydd" - det irriterar mig till tusan att samhället går bakåt! Våldtäkter och hedersmord länkar jag direkt till mäns makt över kvinnor: att kvinnor ska lyda männen, att kvinnor måste behaga männen genom att göra sig till och smycka sig! De behandlas som små dockor som inte får ha sex hur de vill utan måste vara oskulder tills de gifter sig; och var denna diskussion dök upp från: redan som små måste de smyckas för att vara söta och indirekt behaga män (som om de inte var sina egna individer utan sina föräldrars tillhörigheter)... Tvi! Sorry, men det passar inte in i det samhälle jag vill uppnå; ett jämlikt samhälle där folk så lite som möjligt behandlas olika pga. kön, ålder och etnicitet - utom lagtillhörighet då vilket är en heeelt annan sak *blink*
Jag skiter i att det är en kultur, en familjegrej, något man ska bara för att det är tradition. Mammor som gör det för att det är "gulligt" får mig att vilja kräkas. Tänk själva för fan! Skulle ni könstympa era barn också om det var tradition? OK, ni behöver inte svara förresten...
Jag var ungefär tio när jag tog hål, fortfarande ett barn, men kunde åtminstone uttrycka min egen vilja.
Suck och stön. Sitter på FL och jag stör mig egentligen inte på trådskaparen, en gravid ung (?) kvinna som undrar hur tidigt hon kan pierca sin bebis, henne förlorade jag när hon uttalade ordet "tillhör". Utan det är på en annan medlem som hånskrattande ger sig in i diskussionen; självklart. En romsk kvinna som retar gallfeber på mig var hon än dyker upp.  Och JA, här är det väsentligt eftersom hon hela jävla tiden betonar "vi" och "dem" utifrån sin romska bakgrund.
Visst, min privata syn på ett förhållande kanhända är något gammaldags, men rent samhällsmässigt vill jag ha det jämlikt eller åtminstone öppna för att på så många plan som möjligt ha det så jämställt mellan könen som det går. Och då blir jag så ledsen över att föräldrar tar sig friheten att göra ingrepp på ett barns kropp som inte behövs rent medicinskt. Har inte i så fall en annan förälder lika stor rätt att tatuera barnet i svanken också; tatueringar kan man också "ta bort" om barnet inte skulle vilja om några år... =(
Ja, du har ansvaret över barnet men vill du ha en utställningshund så köp en. Gör inget per automatik av bara tradition eller för att det måste synas att barnet du har i barnvagnen är en flicka; det är så... osmakligt. De kommer ändå upprepande gånger bli påminda om hur en kvinna ska se ut och vara; låt henne åtminstone slippa den första pressen komma hemifrån.
Och deras starkaste argument är att det är tradition och för att de kan - för att barnet är deras tills det är 18. Kom igen! Stack de in nålen lite för långt när du var unge, eller?
Tänk infektionsrisk! Tänk en liten knubbig barnahand som får tag om örhänget och rycker till! Tänk om din dotter inte alls vill ha hål och får leva med ärren? Och var det en docka eller en liten människa du ville ha, egentligen?

"It is better to choose a vocation than merely to 'hunt a job."

Dessa är studie- och yrkesvägledningens gamle urfader Frank Parsons ord som svischar förbi mig såhär mitt i natten ur ingenstans. Vi på syv-utbildningen har hört dem upprepade gånger, så ni kanske också ville höra... Vilket jag anar att ni inte ville.

Började stalka mina stackars vänner med filmkameran idag. Det enda positiva är väl att jag håller mun.  Det blev väldigt snyggt när jag filmade medan tåget körde in på stationen, och ingen har sagt att min film måste vara originell! Det var sex bruttor (saknade Eve!) som skrapade ihop sig i småregnet och huttrade på ett lapptäcke av filtar. Vi åt medhavd matsäck och spelade både Plump och Neg...Bonde och President med tre kortlekar. En stund satt vi även på bryggan och spådde oss ett par sjuka framtider där det både snedknullades med amerikanska presidenter och skaffades nio ungar med en otrogen make. Tänk om man alltid fick sådan tydlig statistik över sina tillkommande - både hur mycket han älskar och ogillar en, hur rik han är och hur bra i sängen han är...  Här får man veta allt från början, minsann minsann.

Och alldeles för långt bort från mig befann sig CM och byggde på Vässarös nya brygga. Han hade visst sandblästrat hela dagen fick jag veta. På söndag får jag förhoppningsvis träffa honom. Har jag berättat att vi ska segla i sommar? Det ska bli så roligt, jag har tagit ledigt vecka 26 och då ska vi ut med en båt han fått låna. Jag har aldrig seglat förut men jag är i trygga händer! Nu ska jag ta min tablett mot nässvullnad (besvären som nästan försvunnit) och stänga ner musiken för natten. Jag hamnar alltid vid datorn så sent när jag jobbat stängning, det tar så emot att lägga sig kortare tid än två-tre... eh, fyra-fem timmar efter att jag kommit hem, och jag kom hem vid 23.15 idag så det är dags nu, ögonen går i kors och ett stort täcke känns faktiskt ganska lockande, trots att jag inte får ha min stora, kramtåliga gubbe att burra in mig hos i natt heller!

Ett landsting provar tjänsten att låta patienter skicka in mms på sina könssjukdomar eller andra hudåkommor för att få dem bedömda av läkare. DET om något vore ju pinsamt att felskicka en bild till svärföräldrarna... Särskilt för mig, som ännu inte träffat mina!

Dagens kram ger jag till killen på Shell som gav mig en näve Marianne helt gratis! Han jobbar via lucka nattetid av säkerhetsskäl och jag valde slutligen en Tom & Jerry-påse efter att ha försökt glutta in genom fönstren och några Marianne, som han hivade över utan att ta betalt. Vilken fredagspresent till en trött tös som jobbat stängning!

Och så tog jag på mig att jobba extra imorgon (100% OB!) och på måndag. Och en liten ängel tog på sig att jobba åt mig den 29:e när det både är klassträff och en kusin som tar studenten samma dag. Det, och näven med Marianne, gör så att jag brister ut i "Doing the Omoralisk Schlagerfestival"  för full hals just nu. Vilket jag med rätta kan göra, då jag ska jobba under ESC imorgon och inte bidrar med annat än att kränga tidningar med schlageryra.

Seriöst! Jag har nog skrivit den hittills roligaste rubriken på Moodle (vårt internetforum/lärplattformen i klassen): ett porrglatt "Par söker par! ;-)". Detta eftersom jag och Therese är från två skilda storgrupper och vill kvittera en av oss mot en halva i ett annat "blandat" par så vi hamnar i samma. Inte lika komiskt är väl att jag sitter på lärplattformen mitt i natten en fredagskväll, höhö.

Röstkortet till EU-valet den 7e juni låg på hallmattan idag. Jag kom upp från kommunhuset där vi intervjuat utbilndningsnämndens ordförande och programchefen - verkligen en god idé att intervjua två olika då vi fick klarhet i hur beslut om gymnasieskolans programutbud tas och spelet och aktörerna omkring. Vi kikade även in på bibblan där några av tjejerna satt och pluggade, och glass åts i parken.
Men väl hemma googlar jag fram lite olika sidor om kandidaterna till valet och sitter nu och roar mig själv och Berka genom att hitta valsedlar med namnlistor. Alltid lika roligt med vad de skriver upp för yrken. Eller vad sägs om Kommunistiska förbundets kandidatlista: Dag Tirsén, livsmedelsarbetare; Anita Östling, köttpackare Daniel Nordström; styckare, Catharina Tirsén; finstyckare - samtliga från Stockholm. Vad fan...? Är det en slump eller råkar det bara vara extra vanligt med kommunister bland styckare eller kanske vice versa?
Eller vad sägs om att Nationaldemokraternas andraman heter Daniel Spansk? Och att Nordisk Unions två första kandidater har skrivit poet respektive 5-barnsmamma som yrke? Eller så räcker det med att läsa partinamnet: först 666 för en EU:s Super-state med frihet, jämlikhet, rättvisa, fred, kärlek och lyckan, och sen Lisabonfördraget är olagligt/ Frihetliga rättvisepartiet (FRP) för att piggas upp.
Voj voj. Själv röstar jag med stor sannolikhet på piraterna :) Sakfrågor har inte ersatt ideologierna, utan Piratpartiets sakfråga handlar om ideologi. Att ha rätten till ett privatliv där man kan tryggt använda internet utan att bli kontrollerad och inskränkt. Att man fritt kan dela med sig av det man skapar, bygga vidare på varandras arbete och ta del av det; få skapa, utveckla och sprida kultur via internet - det är väldigt fint tycker jag och det är så man arbetar idag och alltid gjort - man samplar av andra och inspireras. Det känns visserligen lite fjortisaktigt av mig att rösta på PP, men det känns livsviktigt. Att en hel ungdomsgeneration kriminaliseras och känner sig hotade för att de använder sig av befintlig teknik borde ju signalera om att det här är en rätt så viktig fråga? De övriga partierna verkar inte ha insett att den nya tekniken medför en hel del nya ställningstaganden - som upphovsrättens egentliga syfte (skydda vem? generera pengar åt vem?) så jag hoppas PP blir något av en vågmästare. Det handlar inte om att stjäla andras musik, jag har aldrig gått in i en artists studio och tagit råmaterial och sålt vidare! Jag har snarare lyssnat på hans musik, sparat ner den på datorn för att den är bra, spelat för andra (och skickat över via datorn, då ex. msn är en del av modern kommunikation) och sedan har vi tillsammans gått på konserten (med betald biljett, har inte gått in bakvägen). Nä, Piratpartiet har mycket att göra här och jag ger dem gärna min röst.

I skolan igår kände jag mig frånvarande och oengagerad. Är inte på humör.. Kanske för att jag saknar CM och undrar varför han inte verkar få mina sms, eftersom jag inte får någon respons på det jag skriver. Lättirriterad, tung i ansiktet.
Men! Är lite peppad för festens skull som ska äga rum här på söndag; det var när Eve & O-A var här som vi blev sugna. Det blir förhoppningsvis en massa tjejer och några pojkvänner, en massa alkohol och musik.
Känner mig inte helt kry dock. Ont i halsen och hängig. Lät bli dagens föreläsning och har istället läst hemma, satt upp lite nytt på väggarna och donat i största allmänhet.
Det är en märklig tid på Aspnäs. Det är som att jag gått och blivit stum, för att det inte går att tala med någon än sig själv här. Jag sitter stilla och fylls plötsligt av en sniffande lust att bli förväntansfull, gräver inom mig efter något, men finner inget och fnyser besviket. Jag är inte hungrig, jag är alltid törstig, jag är inte sötsugen för det finns inget i skafferiet, och jag är vare sig trött eller pigg, glad eller ledsen. Det är en märklig tid på Aspnäs, och jag sätter mig här och väntar tills någon starkare känsla griper tag om mig.

"Carl Johan Magnusson, 28, la ut cv:t på sin blogg och tvittrade drömarbetsgivarna.

- Jag fick svar från nästan alla, säger han."