Lövstabarn

Hässelby ligger där det ska. Syrran for visst till Paris imorse och själv hade jag en Nilla sovande hos mig på soffan när jag vaknade. Hon hälsade på mig på jobbet i fredags kväll och så handlade vi - högljutt och fnittrande - mat och snacks att senare förtära under en tjejkväll med prat, prat och åter prat. Idag åkte till stan för medeltidsmarknad i Kungsan som var liten och nyfödd, efter bokinlämning på stadsbiblioteket och en lång dryg jakt på vit varm choklad som inget café säljer nånstans längre *snyft*. Nåväl, det blev vanlig med grädde för mig istället.
Familjen T, denna gång utan barn, kom och åt middag hos mina föräldrar, och vi tog en runda och tog oss in som obehöriga på nybyggen här i området, för att uppdatera oss om förändringar. Tydligen finns det ett Hesselby Byalag som har villa Löfstaborg precis vid Lövsta återvinningsstation, dit vi promenerade. Middag och prat om gamla gårdar och släktträd och en stund då jag drog mig undan för att se lite halvblek Robinson 2009 på fyran blev kvällens tavla.
Just nu känner jag ändå ensammen och dyster. Saknar M, han hade passat in ikväll känner jag. Det finns inget negativt alls nu som jag kan fokusera på, men jag litar på att det jag kände då inte kommer förändras. Jag har dessutom bränt mina skepp i lite olika skepnader.

Skolan går sådär. Fick ett C på senaste momentet men det nuvarande är tveksamt. Jag har ingen motivation att plugga. Alls. Muntlig presentation på måndag och sedan ett seminarium vars litteratur jag inte har kläm på. Tänk att en glad tid med trevligt sällskap, ishockey & till och med lite kärlek, kan övergå till en gråtung hopplöshet och en irriterande liten känsla av olust som kryper innanför bröstet. Ständig lycka gör en sjuk, är min tröst.
När jag blir stor ska jag återgå till mina rötter antingen till Sörmland där farfars släkt är från, eller Vargnäs i Leksand där mammas mormor var från och släktgården står kvar intill golfplanen. Eller helt enkelt bli en gammgumma och bo i Kyrkhamn alldeles vid vattnet bara för att visa att Hässelby är mer än bara höghus - bli en riktig liten lokalpatriot alltså.
Bah gah ha - vilket humör jag är på...

Berka drömde om mig häromnatten, meddelar han precis på msn. Jag var visst nån "storbystad militär som försökte döda mig och johana samtidigt som zombies anföll". Hell yeah!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0