Nyckelbarn

"Kvinnan brevid er vill ha lugn och ro med sin tidning."
Larsa förmanade sin klass och jag dolde mitt leende bakom Metron. När tåget stannade strax före Täby C gick alla blonda barn av, kvar satt de mörka. Jag tycker alltid det känns lite märkligt med en sådan tydlig segregering, men jag tröstas av att när jag blir kejsarinna ska alla barn leka med alla på samma skolgård.

Nyckelbarn, nyckelbarn. När jag gick ut från återvinningsrummet - här till skillnad från min förening sopsorterar man - tog jag ett nyfiket varv upp på den lilla lustgården som inretts och hittade en stor nyckelknippa som jag tog hem. Hellre i mina händer som är mer än genomsnittligt hederlig än i fel händer. Jag och M designade snygga lappar med meddelande om att knippan återfås mot beskrivning, och så gav vi oss ut i kvällen för att ordentliga som vi är placera ut dem på väl valda ställen. Vår duktighet slog dock tillbaka. Vid månadsskiftet hade en ny portkod lagts in, och vem har den i huvudet? Fasiken. Och eftersom det var sent är det inte säkert att någon granne kommer förbi, och varken nycklar eller mobiler låg i våra fickor. Efter en stunds väntande var det slutligen någon som svarade på våra fönsterknackningar och vi blev insläppta. Idag såg jag att lapparna var borttagna så jag måste höra med M om någon hört av sig.

Regn, remisskrivande och reggae på Youtube. I kylskåpet står köttgrytan från igår; hittade bara grytbitar så han hjälpte mig att göra en gryta på morötter, lök och ris som blev helt okej resultat. Lite som höstgryta kändes det, när jag hällde över viltfond. Kallakallacka, kallakallacka, kalla på Kapten Röd... Hela skutan går under utan ditt understöd...Kapten Röd säger ajöken, adjööö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0