kattungejävel

Synden straffar sig själv.
Tog ett dopp igår med sis och hennes två vänner - underhållande och tokiga som vanligt - och det var som ni vet både varmt och svalkande på samma gång att bada. Knäna fick sina skrubbsår av klipporna och det var vackert väder och härligt i Lövsta. Däremot hade systrarna E slarvat med maten. Vi vaknade vid tolv, hängde lite tvätt och donade hemma i värmen, åt lite chips och drack lite cola, sökte på folk på Facebook och det blev inte förrän vid halv-fyra-tiden som vi begav oss ner till vattnet. Fram tills andra doppet var allt bra. Vi drack vatten och åt lite kakor. Sedan vitnade det för mina ögon och jag blev yr. La mig ner, halvt påklädd, mot berget och mådde helkonstigt. Bad om hjälp och tjejerna fick klä på mig, jag måste till skuggan, jag måste hem och äta, jag reste mig och gick några steg innan jag föll ihop igen. Nu samlades det folk runt om mig, det var pinsamt då jag vållat detta själv, men jag fick ett sådant blodtrycksfall så fort jag gjorde ansats att resa mig att jag bara ville ligga ner och blunda. De hjälpte mig strax till skuggan och enligt syrran var jag grön i ansiktet och mina händer svullnade upp, detta höll i sig till kvällen. Sedan kom illamåendet. Pappa fick komma och hämta mig och sedan låg jag på familjens altan och mådde pyton. Efter att ha petat i mig lite vattenmelon, köttbullar, smörgås, juice och pannkakor försvann snart illamåendet efter några timmar. Det blev alltså resultatet av att jag knappt ätit något under två dagar och sedan befunnit mig i solen, så jag lärde mig en läxa, kan man lugnt konstatera. Skönt ändå med en kropp som reagerar, även om jag kunnat vara utan de där attackerna av illamående. Och ja, yrseln var väl inte heller ett glas saft, men lite häftigt ändå att ha upplevt något, jag har ju aldrig direkt råkat ut för något liknande; varken svimmat, brutit benet eller blött forsande näsblod.
Nu ska jag surfa lite innan jag letar rätt på några av mammas tidningar och tar det lite lugnt innan jag jobbar klockan fyra. Tjo!