Långsamt farväl

Den här sången är väldigt enkel och fin, men den förklarar mycket av det som hänt.

Jag önskar jag kunde säga att det är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut?
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut?

Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom att vi kan bara vara dem vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara... ett långsamt farväl

Här är din drottning utan krona, likgiltig och trött
En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick
Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick
Och vad säger man till nån som vill börja om igen
Då det redan är försent, då man redan är på väg

Jag tvår mina händer i kärlekens namn. Du kan vinna allt, du förlorar ibland
Men vägen som vi färdas på, den leder, den leder ingenstans
Mauro Scocco
Trackback
RSS 2.0