"Vaken som vanligt"
... konstaterar Kim.
Jepp, svarar jag.
Inte en dag som alla andra. Tillbringade lunchen med Eleonor och hennes lille Elias. Vi åt god smulpaj med broccoli och skinka, lekte med lego och sparkade boll, såg på Oprah om testikelcancer och sedan på en oväntat bra svartvitt film från 1962; Vaxdockan med Per Oscarsson. Han spelar en nattvakt som avstyr ett inbrott i en affär och hittar en skyltdocka som han tar hem. Han är ensam och han pratar med dockan som sedan blir allt mer levande för honom. Han älskar dockan som till en början avgudar honom, de dansar och han stjäl kläder och smycken till henne. Men så fort någon av de nyfikna grannarna tittar in ser man att hans "kvinna" är den docka hon i verkligheten är, och det är faktiskt ganska så ruggigt.
Men så vid halv-fem-tiden när jag sitter i gruset och pratar med en maskrosplockande Elenonor, precis när C ska komma och hämta mig och vi ska åka till Långshyttan och se en privat liten spelning, ringer de från jobbet och frågar var jag är. Tydligen hade killen jag gett bort jobbpasset till missuppfattat och inte trott att allt var klart, och dök alltså inte upp. Nu var han sjuk i feber, och jag gav frivilligt vika och åkte in och jobbade ändå. Vill ju inte trassla till det för de andra. Kändes lite dystert bara, när jag hade räknat med en ledig kväll. Dock var det glädjande lugnt på jobbet och vi var en större klunga människor som vandrade hem tillsammans i den kyliga kvällen.
Nu har vi satt ut en blocket-annons på möblerna. Det låga priset på matsalsbordet med stolar; 100 spänn, fick mejlen och telefonen att vakna till liv. 3,5 timme efter annonsens födelse var det hämtat. En tjej har hört av sig om byråerna, så vi får hoppas på henne. Sofforna har vi gärna kvar ett tag till, ingen brådis. Vi vill ju gärna ha någonstans att sitta och äta.
Jepp, svarar jag.
Inte en dag som alla andra. Tillbringade lunchen med Eleonor och hennes lille Elias. Vi åt god smulpaj med broccoli och skinka, lekte med lego och sparkade boll, såg på Oprah om testikelcancer och sedan på en oväntat bra svartvitt film från 1962; Vaxdockan med Per Oscarsson. Han spelar en nattvakt som avstyr ett inbrott i en affär och hittar en skyltdocka som han tar hem. Han är ensam och han pratar med dockan som sedan blir allt mer levande för honom. Han älskar dockan som till en början avgudar honom, de dansar och han stjäl kläder och smycken till henne. Men så fort någon av de nyfikna grannarna tittar in ser man att hans "kvinna" är den docka hon i verkligheten är, och det är faktiskt ganska så ruggigt.
Men så vid halv-fem-tiden när jag sitter i gruset och pratar med en maskrosplockande Elenonor, precis när C ska komma och hämta mig och vi ska åka till Långshyttan och se en privat liten spelning, ringer de från jobbet och frågar var jag är. Tydligen hade killen jag gett bort jobbpasset till missuppfattat och inte trott att allt var klart, och dök alltså inte upp. Nu var han sjuk i feber, och jag gav frivilligt vika och åkte in och jobbade ändå. Vill ju inte trassla till det för de andra. Kändes lite dystert bara, när jag hade räknat med en ledig kväll. Dock var det glädjande lugnt på jobbet och vi var en större klunga människor som vandrade hem tillsammans i den kyliga kvällen.
Nu har vi satt ut en blocket-annons på möblerna. Det låga priset på matsalsbordet med stolar; 100 spänn, fick mejlen och telefonen att vakna till liv. 3,5 timme efter annonsens födelse var det hämtat. En tjej har hört av sig om byråerna, så vi får hoppas på henne. Sofforna har vi gärna kvar ett tag till, ingen brådis. Vi vill ju gärna ha någonstans att sitta och äta.
Kommentarer
Trackback
