Barn i min närhet

Jag hatar Borlänge för att de har babyboom här, och var tredje person i min kö har stor rund mage och surt ansikte och sura men söta ungar och snäll man som ler och har mjuk röst mot mig när hans tant just suckat över att kortet inte funkar och är allmänt gravidgrinig.
Men så säger Eleonor på jobbet som är min Stockholmssjälsfrände att det är likadant i Stockholm. Alla ska ha barn, alla är gravida, alla har barnvagn med en liten i. Så det kanske är lika bra att bo kvar.
Jag kände igen ett par kunder häromdagen som nyss haft en jättemaga framför kvinnan av dem, men nu hade en pytteliten varelse med litet ansikte i ett litet babyskydd som de gick jag spatserade med och kvällshandlade. Jag sa nåt i stil med att "ååå, så liten, han är nyfödd, va?" Och mannen sa med ett stolt leende att "Nja. En och en halv vecka, så rätt så färsk". "Aaa, för jag såg er innan, för några veckor sen" och log vad jag hoppas milt. Jag skiter i om jag gör bort mig! Går man runt och bär på en liten bebis får man finna sig i såna dumma kommentarer, har jag bestämt. Fast först var jag tvungen att kika om hon var gravid igen, men antog att det vore väldigt förödmjukande om jag skulle vara så dum att jag utbrast typ "åh, ska ni ha barn igen så snabbt?" haha. Det är det värsta man kan höra som nyförlöst, enligt familjelivsmorsorna.
Och så träffade jag en fd arbetskamrat som precis blivit mormor och som köpte ett litet rosa babyset åt den lille tösen. Det var roligt att höra!
När jag passade barn igår satt jag och läste högt ur Mamma Mu får ett sår för en supersöt liten jänta, på hennes begäran. Jag läste högt och fick två andra ungar nyfiket samlade omkring mig, men så var det film på barnbion och flickans ögon stirrade apatiskt på den, så jag bara berättade lite fritt om bilderna. "Nej, läs!" krävde damen, och så fick jag läsa ändå fast ingen lyssnade på mig utan på en tecknad, hysterisk Pippi. Fast mysigt var det!
"För alla med barn i sin närhet", står det på bannern på Familjeliv.
"Du har inga barn i din närhet", sa Christian.
"Jo, jag har dig" sa jag dräpande! Ha! Vilken kommentar! Hum i duvet! Dum i du vet...
Dags att sova, öppnar kassan imorgon... Hej svejs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0