kattungejävel

Jag längtar efter att skriva klart. Påbörjade min älskade roman som 16-åring och har små snuttar och idéer uppskrivna på kvitton och små lappar redo att sammanställas. Det är bara det att jag vet inte var Word-dokumenten är med de färdiga kapitlen. Och jag vet inte om jag kan skriva nu heller, jag minns att jag mätte mig med de stora författarna och då blev den inte lika perfekt som jag vill ha den. Plus att jag 2004 läste några sidor Fyrvaktaren skrev en gång för länge sen, och tappade skrivlusten helt i sorg över hur dålig jag var. Det är sorgligt, men det föll i koma då. Men ska skärpa mig, för det kräver bara övning och så kan man skriva om tusentals gånger. Har ju för sjutton skrivit sagor sen jag var 6... På mellanstadiet gjorde jag till och med en liten bok som handlade om barn på rymmen, och min vän Lotta illustrerade. När jag var 13-14 författade jag ihop en längre novell om Lukas som hade relationsproblem med sin flickvän, och de fick en son som hette Adam, och allt var sorgligt och gripande. Det innehöll ju till och med en förlossning, hehe, googlade fram lite grejer att stoppa in, och skrev saker som "du är öppen 10 centimeter" osv. Jag är himla sugen på att hitta den, vill se hur det gick att som 13-åring skriva om en vuxen man och hans problem.

Fick just veta att Johana är dålig, det är säkert klimatförändringarna som ligger bakom, nu har ju kylan börjat komma på allvar till Dalarna med dess isiga vägar och bitande kalla vindar vinande mot kinderna, det är skillnad mot Venezuela kan jag tro. Jag och Fyrvaktaren satt förresten häromdan och funderade vad något därifrån heter; venezualianskt, eller? Det är väldigt långt, men häftigt att uttala. Igår läste jag om ett namn på FL, där leker de lika mycket med namn som jag, och någon hade gett sin dotter namnet Minja. Det tyckte jag var svåruttalat, tog liksom stopp på tungan, men i skrift ser det vackert ut.

Var på anställningsintervju idag på förmiddagen. Var på tok för tidig och så kom intervjuaren sent ut, så jag stod och försökte se avslappnad ut vid mötesplatsen i en halvtimme. Men det gick bra när jag väl kom på plats. Jag tar en roll i form av en tydligare och mer skärpt kattungejuvel och blir lugn och det är som att jag ser meningarna framför mig som en text på en bildskärm, som dem på TV har. Genomtänkt jo visst, men knappast inövat vilket jag var livrädd att det skulle framstå som. Hu, vad många klyschor som for ur munnen på mig! Det kom det där klassiska; berätta om dina starka och svaga sidor. Och jag envisades med att stoppa in en massa positiva bisatser till de negativa, som hur jag jobbat på att förändra dem, och wow vilken förståelse vi fick för varann. Det kändes ju bra, men någon gång måste man väl bara låta det negativt få vara negativt? Jag vet inte, men det verkade ta sig bra. Fick även frågor om vad mina föräldrar jobbar med, vad min syster gör, och var sambon jobbar (pluspoäng för samma koncern eller?) och så lite kort om min arbetslivserfarenhet. Kanske för att många unga utan mycket erfarenhet intervjuas? Älskling, förlåt förresten, jag sa fel avdelning som du jobbar på! Och som vanligt, jag tror att det är min "grej"; fastnade vi vid något totalt onödigt under samtalet. Jag ställer en fråga av ren nyfikenhet, men som egentligen är en skitsak, och så blir det världens längsta utlägg till svar och jag råkar säga något eller fråga något ytterligare. Obehagligt, hehe. Den här gången var det om straffregistret, ang. utdrag och varför och hur de gör ifall de gör. Bra jobbat, kattungejävel!
Annars var jag nöjd. De skulle höra av sig nästa vecka, och jag hoppas faktiskt att de är intresserade. Verkar bra.

Nu är det största problemet hur jag ska göra med maten. Vi ska tydligen till Nisshyttan när Fyrvaktaren kommer hem, och jag måste äta något mer än frukost innan dess. Handlade multivitamindryck, creme fraiche, en melon, kött och marinad. När jag skulle hitta en melon hade Fyrvaktaren bett mig att inte ta honungs- eller vattenmelon. Vad är då alternativet? Frågade en tjej som plockade frukt, och hon såg väldigt förvirrad ut för ett ögonblick. Sedan backade hon och föreslog två sorter; cantaloup och galia tror jag. Därefter vände hon och vred på frukterna, lyfte upp en melon och la åt sidan, och tog sedan den andra sorten med orden "den här är bra, de andra är dåliga, jag ska precis slänga dem" och la den i min hand. Snällt av henne förstås, men det ger väl inte så bra reklam för den andra melonsorten?